"Jag visste att jag inte skulle bli trodd"
Vad som än händer framöver kommer jag aldrig mer att anmäla en våldtäkt. Det säger en 15-årig flicka från Uppsala som anmält att en man våldtagit henne fyra gånger.
Foto: Staffan Claesson
- Han ville ha sex men jag sa nej och höll emot när han försökte dra ner mina byxor. Men han var starkare och hade sex med mig.
Trots det fortsatte hon att träffa 18-åringen.
- Han bad om ursäkt och var trevlig. Jag tänkte att jag kanske tagit för hårt på det som hänt.
Liknande övergrepp ska enligt flickan ha upprepats vid tre tillfällen.
- Sista gången våldtog han mig analt och jag började blöda. Jag skrek och bet men han slutade först när jag grät.
15-åringens advokat Stefan Wallin säger att han fått uppgift från polisen att det finns ett inspelat samtal där den utpekade mannen erkänner våldtäkt. Enligt flickan har även en kompis hört detta samtal. Men åklagaren Joachim Gyllencreutz, som för några veckor sedan lade ner utredningen, uppger att han inte sett någon sådan bevisning.
Däremot finns ett sms från 18-åringen som skriver att det är hans fel att de haft sex men att det är flickans fel att hon inte visat något.
- Rättsläkarintyget påvisar inga skador hos flickan, inga vittnen kan styrka våldtäkt, sammantaget är det för tunt, säger Joachim Gyllencreutz.
Men Stefan Wallin bedömer flickan som mycket trovärdig och tycker att de uppgifter som finns borde räcka för åtal.
En svaghet i berättelsen är att flickan gick med på att träffa mannen flera gånger, trots att hon förmåtts att ställa upp på sex mot sin vilja.
- Hon är bara 15 år och tyckte han var snäll. Det har han utnyttjat, kommenterar Stefan Wallin som funderar på att överklaga nedläggningsbeslutet.
För två år sedan utsattes Eva (fingerat namn) för en överfallsvåldtäkt i Uppsala. Hon har upplevt hur viktigt det kan vara för den drabbade kvinnans självkänsla att en våldtäktsanmälan ger resultat.
- Det var en lättnad att mannen som våldtog mig även blev fälld, säger hon.
I Evas fall var det aldrig tal om att hennes anmälan skulle skrivas av. Frågan var om gärningsmannen skulle hittas.
En sen sommarkväll år 2005 var Eva, som är i 20-årsåldern, på väg hem till sin bostad i Löten. En man som legat gömd i den höga växtligheten rusade upp och tog strupgrepp på henne. Han kastade ner Eva och våldtog henne. Efteråt sträckte han fram handen och tackade.
Polisen kom direkt men gärningsmannen hann undan. Nästan ett år efter händelsen kom avgörandet. Mannen hade begått ett övergrepp mot en annan kvinna och hon hade känt igen honom. Hans dna matchade de spår som säkrats när Eva våldtagits.
Att han kunde ställas inför rätta betydde en hel del för Evas bild av gärningsmannen.
- Jag såg hur liten och underlägsen han var.
Mannen hävdade att Eva erbjudit honom sex men tingsrätten viftade bort hans berättelse som osannolik och dömde honom till 3,5 år i fängelse.
Eva känner till att merparten av alla våldtäktsanmälningar läggs ner och säger att hon funderat mycket på vad rättsväsendet kan göra om ord står mot ord.
- Det finns ju många anmälningar där tjejer varit på fest och säger att de blivit utsatta. Jag kan tänka mig att tjejen verkligen blivit våldtagen i 80 procent av fallen men det händer ju också att killar får falska anklagelser på sig. Jag vet inte riktigt hur man ska komma åt problemet.
Ingetora Gumbel, pressansvarig vid Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, säger att hon träffat flera kvinnor som kunnat styrka övergrepp med rättsmedicinska intyg men där den utpekade gärningsmannen ändå inte åtalats.
- Det har rört sig om solklara fall men ändå har det lagts ner med motiveringen brott kan ej styrkas.
- Kvinnorna tvingas ta sig igenom en jobbig process där de ska berätta i detalj om traumat de genomgått, de utsätts för en påfrestande väntan etc och så blir det ändå inget av det. Signalen som skickas ut är att det inte är meningsfullt att anmäla, säger Ingetora Gumbel.
Så jobbar vi med nyheter