Han visar oss in på övervåningen till den stora garagebyggnaden vid huset utanför Örsundsbro. Det första utrymmet saknar belysning och ordentligt golv, men bakom ett blårutigt draperi väntar ett dukat bord från en svunnen tid. Vi omsveps av orientaliska mattor, vita dukar och silverljusstakar. Längre in finns två sovrum. Tavlor med skepp på skummande hav pryder väggarna i det ena, medan det andra med inramade soldater till häst har ett tydligt militärtema.
Hela möblemanget kommer från Fredrik Fogelbergs föräldrahem. Och att inreda garagets vind är ett projekt han jobbat med på lediga stunder sedan 2012, delvis just för att få användning för de vackra sakerna.
– Jag har byggt i långsam takt, satt upp några gipsskivor, lagt litet golv. Inte för att det behövs eller för att bli klar till något visst datum, utan som något trevligt och avkopplande.
Smått osannolikt ter det sig, men Fredrik Fogelberg menar att det här är första gången han visar upp resultatet av snart åtta års lågintensivt arbete med sin ”man cave”. Inte ens hustrun är invigd. Hit vill han kunna åka bort fast han är hemma och här vid bordet när han en dröm om att servera gåsmiddag nästa höst. Fram till dess fungerar de framdukade Musselmalet-tallrikarna mest som stämningsskapare till resan i tid och rum.
Kaffekopparna från samma servis får vi däremot prova i soffgruppen. Fredrik Fogelberg vill hellre använda sina finsaker än låta dem stå i skåpet och tycker att vi alltför ofta tar till rationella skäl för att göra livet tråkigt.
– Man måste inte alltid välja det som kan köras i diskmaskinen eller tvättas i 60 grader. Det kanske kan vara kul att ha på sig en sidenjacka ibland.
Att han uppskattar gamla saker beror delvis på att någon lagt tid på att få dem vackra.
– Man kan hävda att det inte spelar någon roll hur till exempel ett fönsterfoder ser ut, men det gör det kanske för betraktaren.
Efter gymnasiet drömde Fredrik Fogelberg just om att som arkitekt få rita fina hus. Eftersom betygen inte räckte till blev det i stället hortonomstudier och senare en doktorsexamen i lantbruksteknik. I hela sitt forskarliv har han därefter letat efter nya lösningar på lantbrukets och livsmedelssystemets utmaningar, helst så pass enkla att de snabbt kommer till genomförande ”ute i leran”. Och han triggas av idéer som andra avfärdar som omöjliga.
– Vår uppgift som forskare är att inte fega ur och säga att det inte går. Det finns alltid skäl till att något inte fungerar, så det gäller att ta reda på dem och våga prova igen.
Han tar exemplet sojabönor, som provodlades i Sverige redan på 60- och 70-talet.
– Sorterna som fanns då var väldigt låga, vilket gjorde att mycket skörd blev kvar på fältet med den tidens tröskor. Men med nya mer högväxta sorter och moderna skärbord vet vi nu att det går att odla sojabönor i Sverige, även om framgången inte blir gigantisk varje år.
Jobbet på forskningsinstitutet RISE i Uppsala sedan tio år tillbaka erbjuder en tillåtande miljö för Fredrik Fogelbergs sätt att arbeta.
– Ambitionen är att jobba tillämpat, hitta och utveckla lösningar för näringslivet. Jag måste förstås se till att någon vill betala min lön, men begränsas inte av snäva idéer om vad som ligger inom vårt område.
Just nu jobbar Fredrik och hans kollegor med att framställa nya livsmedel från åkerbönor. De såg att vegotrenden till stor del baseras på sojaprodukter och ville hellre använda en nordisk-baltisk råvara.
– Jag dricker själv komjölk och har inget behov av vegetariska varianter. Men för dem som inte vill eller kan vore det kul om vi kunde utveckla ett helt nytt alternativ. Ingen har tidigare använt åkerbönan.
Att den första körningen av den tänkta mjölk-analogen blev ”sovjetgrå” till färgen ser han inte som något problem. Nästa omgång som körs i januari kommer nämligen göras på skalade bönor. Fredrik Fogelberg tänker sig att den ska kunna användas för både yoghurt, glass – och ost.
– Tillsammans med en kinesisk kollega försökte vi först med tofu i en fabrik i Vallentuna, men den blev grå och höll inte ihop. Nu har vi i stället satt en agronompraktikant på att vidareutveckla en bönbaserad ost. Vegansk blåmögelost på åkerböna känns som ett riktigt fräckt spår.
Att vara en aning provokativ i vardagen är inget Fredrik Fogelberg drar sig för. Ett exempel är att han gärna bär fluga.
– Jag har visserligen ett textilhistoriskt intresse och har även köpt fina västar, en ”gentleman’s overcoat” – och hatt förstås. Men jag bär dem lite i protest, för att det retar folk på ett ofarligt sätt.
När alla på jobbet har t-shirt och jeans tycker Fredrik det känns kul att bryta av. Hade kollegorna däremot klätt sig i kostym skulle han gärna provocera i t-shirt.
– Kanske med trycket ”T-röd, för god för att kolsyra”, föreslår han.
Han tycker att samhället i alltför hög grad utgår från en strävan att forma människor till nyttiga kuggar i samhällsapparaten. Hans känsla är att vi stöps till likformighet för att kosta samhället så lite som möjligt.
– Det kan handla om att avstå från alkohol och fet mat men använda cykelhjälm och reflex. Resonemang som ”nu underlättar vi för dig genom att förbjuda” irriterar mig. Jag vill inte bli skriven på näsan om hur jag ska känna och tycka.
Efter kaffebjudningen visar Fredrik Fogelberg garagets förråd av nödlivsmedel, ett initiativ från hustrun som han hakat på. Makaroner, böntetror och burkar med ärtsoppa och gulasch fyller plastlådorna.
– Ihop med värmeljus och vedspis står vi oss säkert 14 dagar. Här på landet har vi som friska vuxna en plikt att klara oss själva.
Vikten av att kunna hantera en krissituation blev tydlig efter att Fredrik och hans fru på grund av en snöstorm tvingades tillbringa två nätter i en fjällstuga. När vattnet och nödveden tog slut fick de bryta sönder inredningen för att kunna elda.
Han tror att människors förmåga att klara en krissituation är sämre idag än för 30 år sedan.
– Folk blir ju panikslagna när de inte kan betala sin kaffe latte för att batteriet i mobilen tog slut. Den här oförmågan måste vi komma över.
Han har en idé om att alla arbetsplatser borde anordna beredskapshelger för sina anställda, så att de får öva på enkla saker som att hålla värmen och fixa fram vatten.
– Överlevnad i hemmiljö helt enkelt. Sånt som att det kanske är bra att ha yllesockar, en toppluva och sjysta stövlar hemma, även tändstickor och batterier.
Men när krisen kommer vill Fredrik Fogelberg inte vara utan lyxen i tillvaron. Utöver all mat finns i hans nödförråd åtminstone tio flaskor champagne.
– Utan något lite extra blir man fort på dåligt humör. Jag vill inte bli sittande här och gnälla över att ingen köpt mat, kaffe eller choklad. Och råkar det vara nyår vill jag absolut inte bli utan champagne.