"Jag vill inte bråka om allt"

Magnus Thelander, som tillsammans med Mie Björkman, har två barn, 6 månader och 3,5 år.
Magnus Thelander tycker att regler kring att äta, sova och borsta tänderna är viktiga.
- Jag vill inte bråka om allt, vissa konflikter undviker jag. Inez är i trotsåldern och kan bråka och skrika en hel del. Vi låter henne välja och bestämma över sådant som inte spelar någon roll. Hon får till exempel välja vilka kläder hon ska ha på sig.
När alla ska i väg på morgonen och Inez inte vill sätta på sig overallen, försöker Magnus Thelander lirka.
Sen trappas konflikten upp "om du inte sätter på dig overallen" och "nu har vi bråttom, sätt på dig overallen".
Till slut får han sätta på henne overallen, vare sig hon vill eller inte.
Mie Björkman säger att de båda har ganska lika syn på barnuppfostran.
- Vi försöker resonera med Inez så långt det går. Det brukar också hjälpa med att ge henne kramar om hon bråkar.

Agneta Lindén, som har två döttrar, 20 och 18 år och en son, 15 år.
- Man får välja sina krig. Jag vet vad jag tycker, dessutom diskuterar jag och min man ofta med varandra hur vi vill ha det, säger Agneta Lindén.
Ibland ändrar hon sig. Det är när hennes ungdomar är ute med kompisar. Då ringer hon runt till andra föräldrar och kollar hur de resonerar.
- Det bästa är att alla föräldrar sätter upp samma regler. Jag kan ändra mig om jag sagt en tid som ingen annan måste hålla.
Hon tycker att det var lättare att sätta gränser när barnen var små. Med tonåringar måste man komma överens och diskutera. Fast de behöver också tydliga regler.
- En gång sa jag "gör som du vill då men du vet vad jag tycker" till min dotter. Det gillade hon inte. Någonstans ville hon att jag skulle bestämma åt henne.
Agneta Lindén jobbar inom förskolan. Hon märker att dagens föräldrar har lätt för att lämna över ansvar och bestämmanderätten till sina barn av rädsla för att inte bli omtyckta.
- Det är ju inte särskilt snällt att säga ifrån. Men barnen blir osäkra. Att fråga "vill du gå hem nu" är ingen bra idé. Man ska vara bestämd och säga att "nu är det dags att åka hem".

Karin Tengstrand, som har en dotter, 6 år och en son, 8 år.
Karin Tengstrands dotter tycker att hon är för sträng. Det får hon ofta höra.
- Men det tycker inte jag. Man måste sätta gränser som vuxen. Jag har mer erfarenhet och barnen måste lära sig kompromissa, säger Karin Tengstrand.
Hon tycker att föräldrar ska kunna argumentera för sin sak. Att säga nej för sakens skull känns inte rätt mot barnen. Det är också viktigt att stå fast vid sin åsikt och berätta varför man tycker si eller så, även om barnen tycker att man är elak och jobbig.
- Min dotter kan säga att hon också vill ha kläder och prylar om jag köper något till mig själv. Då får jag lite dåligt samvete. Hon säger "mamma, du vet ju inte hur jag har det" om jag ska motivera ett nej.
Karin Engstrand tycker att hennes dotter är en duktig förhandlare, men lite envis.
- Med sonen är det lättare. Han gör mer som man säger och förstår mina argument.

Anders Sjölund, som har två söner, 3 och 11 år och en dotter, 5 år.
- Nej, jag har inte särskilt svårt att säga nej och ta konflikterna, säger Anders Sjölund.
Hans treåring är i trotsåldern just nu. Med honom brukar Anders Sjölund vara noga med att förklara varför han tycker som han gör.
Om treåringen inte vill äta upp sin mat, säger Anders Sjölund att han inte behöver äta upp just då, att han kan äta senare. Han tvingar aldrig barnen till något.
- Med elvaåringen börjar det bli lättare att resonera. Han är väldigt snäll så det brukar inte vara några problem. Min femåring är mer envis. Hon blir sur och går in på sitt rum om hon inte får som hon vill.
Anders Sjölund försöker hålla samma linje med alla tre. Han tror inte på hot och bestraffningar. Men han är tydlig med vilka regler som gäller. Ändå händer det att barnen gör som de vill. De måste få känna att deras åsikt också räknas, menar Anders Sjölund.

"Jag vill inte bråka om allt"

UNT frågade några föräldrar om de har svårt att säga nej till sina barn.