– När jag fick höra att jag hade adhd så tänkte jag bara: ”Jag vill ha adhd”, säger Victor Axberg, 9.
Victor Axberg är en glad och pigg nioåring. Huvudet rycker fram och tillbaka. Allt som händer runt omkring ska tas in. Han verkar smart, och har tankar om alltifrån meningen med livet till hur det kommer bli att vara med i tidningen. Han är duktig i skolan - framför allt på matte - och bra på idrott.
Victor har diagnosen adhd. Kanske också en släng av Aspergers syndrom. Negativt? Nej, en del av hans personlighet och många bra egenskaper, menar både han och hans mamma.
– Om man tar det bästa ur båda de här diagnoserna så är det ju otroligt bra. Det gäller bara att kunna balansera de negativa. Men han är så duktig på vissa saker att vi undrar vad det kommer att bli av honom till slut, säger mamma Jessica Axberg och ler stolt.
Den här veckan är det psykiatrivecka på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Landsting, kommuner, frivilligorganisationer och brukare deltar under veckan som inleds med fokus på just barn i behov av stöd. Där fyller verksamheten VITS, vardagsnära insatser med tydlig samverkan, en stor funktion. Verksamheten, som startade år 2000, är ett samarbete mellan landstinget och kommunerna runt om i länet. De ska bidra till tidig upptäckt av så kallade neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så som adhd, autism, Aspergers och Tourettes syndrom. De ska också underlätta skolgången och vardagen för dessa barn.
Verksamhetsledare är Staffan Lundqvist på barn- och ungdomspsykiatrin på Akademiska sjukhuset.
– VITS är en modell för hur vi ska göra för att slippa väntetider och effektivisera arbetet. På det här sättet går det att få snabb hjälp. Tidigare tog det upp till två år att få hjälp med de här frågorna, säger han.
För Victor dröjde det till exempel bara en dryg vecka in på skolgången innan man kopplade in hjälp. Nu går han i en specialklass med bara några få personer på vissa lektioner och med en större ”vanlig” klass på andra.
– Det som är svårt är att koncentrera sig när det är högljutt. Men då försöker jag bara att tänka på något annat, säger han eftertänksamt.
Barn med koncentrationssvårigheter upptäcks nu ofta av lärare i första skedet. Problemen försöker man sedan lösa ute på skolorna, men om inte det riktigt räcker till kopplas ett VITS-team med många olika kompetenser in.
Det viktiga med att kunna ställa en diagnos är att man då kan sätta in medicin för att komma till rätta med problemen. Rädslan för detta är stor hos många, men varken Staffan Lundqvist eller familjen Axberg ser några risker.
– En halvtimma efter att Victor tog sin första medicin kom han ner och sa. ”Mina tankar har alltid varit som såpbubblor och så fort jag har tagit i dem så har de gått sönder. Nu är mina tankar mer som bollar som jag kan ta i och göra något med.” På bara ett år förändrades hans självbild från ”jag är elak” till ”jag är bra”, berättar mamma Jessica.
En utbredd rädsla för diagnoser verkar ändå fortfarande finnas i dag. Men inte hos Victor.
– Han är en utmärkt adhd-ambassadör tycker jag. Tack vare honom har många andra vågat gå med sina barn och kolla om de har någon diagnos. Bara för att de tycker att Victor är så duktig, säger Jessica och sonen skiner upp.
– Alla är bra, fast på olika sätt, säger han.