Frågor om medborgarskap är högaktuella i en tid av migration, Brexit, och starkare nationalism. I Sverige har flera partier lagt förslag och tagit initiativ som rör det svenska medborgarskapet.
Varför har du som praktisk filosof intresserat dig just för medborgarskapet?
– I den här frågan är det mycket oreda. Att rodda i det så att det blir klarare är ett utmärkt arbete för filosofer. Mitt eget intresse kan bero på att jag bott utomlands länge och insett värdet av medborgarskap, säger Patricia Mindus.
Oreda i frågan, säger du, på vilket sätt?
– Det förekommer olika användningar av begreppet medborgarskap. Man talar förbi varandra. Jurister ställer medborgare mot utlänning och statslös, men statsvetenskapen kopplar medborgarskapet till politisk delaktighet. Utanför står då den som saknar röst i det offentliga.
– En tredje användning kopplar medborgarskap till inkludering. Där lider ickemedborgaren av socialt utanförskap. I debatten kan man höra sägas att någon har ett partiellt medborgarskap. Det kommer ur den här tanken om en inkluderingsskala.
Förstår våra politiker det här?
– Det vill jag nog inte påstå. Men det allvarliga är främst att man inte förstår att vem som får medborgarskap är en fråga som man inte kan besvara om man är oklar över vad en medborgare har för roll i samhället. Och det är vi ofta oklara över.
Hur då?
– Vi väljer vilket folk vi ska vara i morgon med vår medborgarskapspolitik. Och det är inget nytt, men vi talar om medborgarskapspolitiken som om det rörde andra, inte oss. I dag debatteras den utan att ställa frågan vad medborgarskap bör vara, vilka rättigheter och skyldigheter medborgare bör ha för att de ska stå i relation till varandra på det sätt vi vill se i landet i morgon.
Det här låter kontroversiellt.
– Jag är medveten om att det här är en bomb. Reglerna kring migration och medborgarskap påverkar vilka som är del i den politiska gemenskapen. Det är ingen liten fråga. Det gäller ytterst vår konstitutionella identitet.
Varför då?
– Medborgarskapet kopplas ofta till rösträtten så vem som får medborgarskap, hur och när påverkar framtidens väljarkår. I dag är det ett väldigt överfokus på en snäv, liten del av frågan. Det absolut vanligaste sättet att bli medborgare är ju via födseln, inte genom en ansökan. Och ska medborgarskapet kopplas till tankar om nationalitet, till svenskhet, blir det svårt att omsätta det i objektiva, rättssäkra regler. Avsikter och känslor är svåra att syna.
Kan integrationstester vara en väg?
– Det är oklart om frågorna i integrationstester möjliggör ett urval av de mest lämpade för att åtnjuta de rättigheter och ta på sig de skyldigheter som medborgarskapet är kopplat till. I Danmark frågade man om danska krogar med stjärnor i Guide Michelin. Nu tror jag inte många danskar vet det. Varför det är ens värdefullt att veta för att vara medborgare i Danmark?
Till SVT sade SD nyligen att man vill stärka det svenska medborgarskapet, bland annat med krav på att ha "lärt sig svenska seder". Vad tänker du om det resonemanget?
– Vem bestämmer vad som räknas till seder och vad som är en svensk sed? Seder förändras också. Låt oss ta exemplet veganism. Många är veganer i Sverige, men det är knappast en svensk sed. Få äter surströmming. Ändå är väl det en svensk sed. Och vad händer med svenskar som är osvenska?