Sju pratglada SFI-elever sitter i biblioteket på Lernia i Uppsala. De har just talat om vädret och berättat vad de gjorde i helgen. Nu håller de var sitt kort i handen. Utifrån bilderna på korten spinner de en berättelse tillsammans. Den börjar med en hund och slutar med en tårta.
– Ett jordgubbe och vispgräddetårta på tallrik, säger Pinar Karakaya, klädd i leopardmönstrad sjal.
– Man kan säga fat och jordgubbstårta, säger medpratare Ingrid Holmbäck Rolander.
Lernia är den enda SFI-skolan (Svenska för invandrare) i Uppsala som har medpratare. De brukar vara runt sju ”i tjänst” samtidigt. En och en sitter de tillsammans med en mindre gupp elever och samtalar om det eleverna just haft lektion i – eller något helt annat. Tanken är framför allt att öva på att prata och samtidigt lära sig hur samhället fungerar.
Lernia har aldrig behövt annonsera efter volontärer, det sprider sig till bekantas bekanta. Den här dagen skolas en ny in. Totalt är de ett tiotal som i dagsläget kommer på måndagar eller tisdagar. De flesta är kvinnor, alla är pensionärer, många har jobbat som lärare.
Ingrid Holmbäck Rolander är inne på sin fjärde termin. För henne är det inspirerande att se eleverna utvecklas.
– Jag är nästan alltid glad när jag kommer härifrån. Det känns meningsfullt. Jag märker att det är uppskattat, berättar hon.
Eleverna i biblioteket tycker att det är bra och roligt med medpratarna.
– Det är mycket viktigt för oss att prata med människor, konstaterar Wael Fares som har lärt sig ordet himmel i dag.