"Arbetet som polis har varit fantastiskt intressant. Jag valde rätt yrkesbana", säger Maria Bergå.
Att gissa vilket yrke folk har är ofta svårt. När det gäller Maria Bergå är det nog extra många som skulle gissa fel. Till det yttre motsvarar hon knappast schablonbilden av en konstapel.
– Ibland kan jag märka att människors attityd till mig förändras när de får veta att jag är polis. "Jaså, kan en polis se ut så", verkar det som en del tänker, säger Maria Bergå.
Vi möts i Polishuset i Uppsala dit hon kommer klädd i grön mössa och långrock. I sitt kontorsrum på sjättevåningen tar hon av sig rocken och är plötsligt klädd i uniform med polisemblem och axelklaffar. Det är lite som om hon blir en annan människa, en förvandling som helt förändrar intrycket.
Hon berättar om en dag då hon var ledig och ute och gick på stan i Uppsala. Hon hade varit och handlat och drog en rullvagn med matvaror då hon såg att ett stort slagsmål pågick på gatan.
– Eftersom jag är polis ville jag givetvis ingripa så jag bredde ut armarna och lyckades pressa bort några av de som bråkade. Jag antar att de blev ganska förvånade av en tant som råkade gå förbi med sin rullvagn plötsligt blandade sig i, säger Maria Bergå och skrattar gott vid minnet.
Maria Bergå har arbetat mycket med ärenden rörande våld i nära relation och ofta engagerat sig för att stötta utsatta kvinnor.
Som ung visste hon inte riktigt vad hon ville arbeta med utan tog en del ströjobb i väntan på att yrkesvalet skulle klarna. Hon bodde i Stockholm när hon en dag såg några poliser som grep en inbrottstjuv.
– Egentligen var det inget särskilt med ingripandet men det gjorde ändå intryck på mig. Jag kände att polis kunde vara ett intressant yrke.
Hon gick ut polisutbildningen 1983 och började jobba på Östermalm. Attityden mot kvinnliga poliser verkar inte ha varit den bästa.
– Vi kunde bli kallade polisattrapper och en del män ville inte åka ut på jobb med kvinnor om det skulle bli bråkiga situationer. Det hände att de manliga poliserna tog de säten som fanns i bilarna medan kvinnorna fick sitta på golvet. Sedan dess har jämställdheten inom kåren blivit bättre, konstaterar hon.
Det har blivit dags för Maria Bergå att gå i pension och ta av sig polisuniformen med eklöven på axelklaffarna.
Att vara kvinnlig polis har sina sidor. Maria Bergå berättar hur hon i början av sin karriär skickades ut på Stockholms gator för att jobba mot prostitution. Hon arbetade med en annan ung kvinnlig polis men när de kom i sina uniformer försvann männen raskt från horstråken. Då beslöt de sig för att patrullera i civila kläder.
– Där kom vi gående i prostitutionskvarteren, två rödhåriga, unga kvinnor med en karavan av bilar med män som följde efter. De prostituerade kvinnorna var inte glada att se oss där.
Under sina år som polis har hon aldrig utsatts för våld. Hon tror att det kan hänga samman med att hon är kvinna och inte jättestor fysiskt och kanske uppfattas som mindre hotfull än män.
– Jag tror även att jag är ganska bra på att prata mig ur situationer. Numera kan även min ålder vara en fördel. En gång på sista april stötte jag på några fulla ungdomar som hoppade på ett biltak. Jag sa: "Jag kunde vara er farmor, kan ni inte gå ner därifrån för min skull", och då lydde de.
Maria Bergå fyllde nyligen 68 år och är därmed den äldsta polisen med fast anställning i såväl Uppsala som i hela polisregion Mitt.
Till Uppsala kom hon 1998 och har blivit kvar här sedan dess. Hon har haft en mängd olika arbetsuppgifter, bland annat i samband med Knutbydramat 2004. Hon var med och byggde upp ett nätverk med psykolog, socialarbetare och andra för att ta emot avhoppare. Efter stor vånda beslöt en kvinna att lämna sekten och Maria Bergå berättar hur hon sov med telefonen under sängen för att alltid kunna svara när kvinnan behövde stöd.
Att på så sätt få möjlighet att hjälpa andra ser hon som en av de största fördelarna med jobbet. Till exempel har hon många gånger tagit sig an kvinnor som utsatts för övergrepp och följt med dem till sjukhus.
– I rollen som polis har man möjlighet att påverka. Jag minns en kvinna som gick med rollator och som förgäves hade bett att lägenheten skulle handikappanpassas. Jag ringde fastighetsförvaltaren och sa att hon måste kunna ta sig ut för att komma på förhör. Ett par timmar senare hade de beslutat att fixa trösklarna.
"Att vara kvinna och inte jättestor fysiskt kan vara en fördel i aggressiva situationer", konstaterar Maria Bergå.
Vid ett annat tillfälle hade hon kontakt med en förtvivlad kvinna som inte visste hur hon skulle få hjälp åt sin självmordsbenägne son. Maria Bergå ordnade fram namn på psykiatriker som kvinnan kunde kontakta och fick senare blommor skickade till jobbet från kvinnan.
Hon säger att hon har lätt att få kontakt med folk och det förstår den som träffar henne. Hon är öppen och tycker om att prata.
– Som förhörsledare försöker jag alltid att vara vänlig. Jag har med mig kaffe och praliner och anstränger mig att hitta människan jag möter. Vill någon bråka och kalla mig nedsättande saker är det viktigt att gå in i underläge, att aldrig höja tonläget. I en sådan situation är det en jättestor fördel att vara äldre och kvinna.
Har du blivit avtrubbad med åren?
– Nej, jag är fortfarande väldigt engagerad i jobbet och de människor jag möter. Men det finns inget som chockar mig, i utredningarna har jag sett alla hemskheter man kan tänka sig.
"Jaså, kan en polis se ut så", verkar det som en del tänker när de får veta att jag är polis, säger Maria Bergå.
Kan du tycka illa om någon du förhör som utsatt andra för hemska saker?
– Jag tycker att jag lärt mig att sätta mig över sådana känslor.
Tar du dig med dig jobbet hem?
– Ibland kan jag fundera på något ärende jag arbetar med. Men jag är ganska bra på att koppla bort det och skingrar tankarna genom att träffa kompisar, umgås med barnen eller yoga.
Maria Bergå fyllde nyligen 68 år och är därmed den äldsta polisen med fast anställning i såväl Uppsala som i hela polisregion Mitt. Den sista juni går hon i pension.
Hennes nuvarande, och sista, arbetsuppgifter inom Uppsalapolisen handlar om att utreda mängdbrott. Det rör sig om allt från stölder och våldsbrott till djurplågeri och trafikbrott. Hon beskriver arbetet som mycket intressant och att det ibland gäller att lägga pussel för att hitta den skyldige.
Maria Bergå arbetar på mängdbrottsenheten vid polishuset i Uppsala.
Ett av ärendena i mängden gäller en hemtjänstanställd man som stal av äldre. Genom hårt slit lyckades hon och ett par kollegor bygga upp bevisningen mot mannen och även spåra stulna föremål han sålt vidare.
– På kvällarna sa chefen åt mig att gå hem. Men fallet var så spännande att jag gick ut från polishuset och tillbaka genom bakdörren och fortsatte jobba. Det visade sig att 25-30 äldre blivit bestulna och mannen dömdes.
Att sluta som polis upplever hon som en stor omställning.
Maria Bergå gick ut polisutbildningen 1983. Den sista juni i år lämnar hon polisyrket.
– Det känns konstigt att inte längre få komma hit och möta mina kollegor som har så mycket livserfarenhet och humor. Det kommer jag att sakna.