Innan Uppsala Konsert och Kongress invigdes 2007 gjordes en inspektion av den nya byggnaden utifrån ett säkerhetsperspektiv. Ulla, som då var skyddsombud på Akademiska sjukhuset, var en av dem som fick åka dit för att delta i en utrymningsövning.
Ulla, som inte vill ha sitt efternamn i UNT, och de andra skyddsombuden påtalade då dels att det fanns utrymningsrisker med bygget, men också att den höga höjden och de låga glasräckena kunde utgöra en suicidrisk.
– Det var det första jag tänkte på, att det var stor risk för att någon skulle hoppa. En del av skyddsombuden jobbade på psykiatrin, och då ser man ju sådant direkt. Vi påpekade då att man måste sätta upp högre glasväggar på våning 6 eftersom det var stor risk att någon skulle ta sitt liv genom att hoppa.
Efter besöket mejlade Ulla också UKK vid fler än ett tillfälle. Hon påtalade då riskerna som hon såg med glasräckena, med den höga fallhöjden, och med det hårda stengolvet på konserthusets entréplan.
– Jag har skrivit till dem direkt, mer än en gång när det var ganska nytt. ”Tack för ditt brev” fick man ju då till svar. Men inget gjordes ju. Så detta har nu skett, som vi befarade då. Jag har gått och väntat på det här egentligen.
Vad tänkte du när du hörde om det som skett?
– Skönheten får inte gå före säkerheten. Säkerheten ska gå först. Man kan göra något snyggt med högre glasväggar, det var det vi föreslog. Vad som helst, bara man inte kan hoppa igenom det. Det är ju väldigt snyggt, men livsfarligt.