"Jag har befriat mig från mitt ego"

I samband med Leons födsel för drygt fem år sedan lade hon karriären i Japan åt sidan och inriktade sig främst på hemmamarknaden. Främst av allt har hon varit mamma.
- Det är ett spännande uppdrag med många utmaningar som uppfostran och bra kommunikation. Men det funkar och Leon och jag har en bra och nära relation. Vi är väldigt lika och är mycket envisa båda två. I sin argumentation använder han samma argument som jag, säger Anneli Magnusson med ohöljd stolthet.

Vid sidan av Sverige lovordar hon den finska publikens hängivenhet. Turnén i Finland som inleddes 2007 och skulle spänna över tio framträdanden pågår än efter över 150 spelningar.
Men framgångarna har ett pris. Medan hon turnerar runt om i Skandinavien gror längtan efter sonen och mannen - inte minst under helgdagarna.
- När jag åker i väg är min man hemmafru. Han och Leon kan ha en grabbkväll tillsammans, så att jag kan åka med gott samvete trots min hemlängtan. Hemlängtan har man konstant i mitt yrke. Och sorgen över att behöva arbeta under alla storhelger. I stället för att vara med mina nära och kära umgås jag med och underhåller folk som jag inte känner. Det finns en sorg över det.
Därför försöker hon alltid att fira helgdagarna i förväg, liksom att få egen kvalitetstid med Leon efteråt.

Moderskapet har sannerligen förändrat hennes liv i grunden.
- Att vara artist är ett rätt egoistiskt yrke. Som mamma har jag befriat mig från mitt ego. Fläckar på klänningen eller ofixade naglar stressar mig inte längre. Jätteskönt, för det tog energi utan att ge något tillbaka.
Ända sedan femåriga tösen stod upp i hemmet på landet utanför Västerås och sjöng Flickan i Havanna (uppenbarligen kan hon fortfarande sjunga låten) av hjärtats lust, har Anneli hållit på med musik. Genombrottet med debutsingeln Trust me, 1993 års mest sålda singel, följdes av framgångar i Japan som aldrig ville ta slut.

Vid senaste besöket i Japan, 2008, trodde hon sig ha blivit bortglömd efter mammaårens paus. Därför vågade hon inte ens kika på scenen innan hon gick ut och mötte publiken på A-Life i Tokyo.
- Det var så väldigt tyst att jag trodde att ingen kommit, att de hade glömt mig. Men det var utsålt! Tårarna bara rann när jag kom ut på scen, säger Anneli Magnusson.