"Jag glömde att ha dåligt samvete för glömda droppar"

KRÖNIKA. "När sedan lillasyster kom gjorde vi vad som med god vilja skulle kunna kallas en ansats till ett försök att komma i håg de där dropparna som skulle vara bra för något, vad det nu var."

Niklas Skeri

Niklas Skeri

Foto:

Uppsala2008-10-22 21:37
Jaha, nu försvinner AD-dropparna - för alla andra också. Hemma hos mig har de redan försvunnit. Under fyraåringens första levnadsår gjorde vi tappra försök att komma i håg de fem vitamindropparna till frukosten, under andra året uteblev de helt.

När sedan lillasyster kom gjorde vi vad som med god vilja skulle kunna kallas en ansats till ett försök att komma i håg de där dropparna som skulle vara bra för något, vad det nu var. Men det får nog erkännas att det stannade vid en ansats. Faktum är att jag till och med glömde bort att ha dåligt samvete när jag glömt dropparna, vilket jag faktiskt hade som förstagångsfar. Men det är så mycket man ska komma i håg, så många andra fajter man måste ta, och så mycket annat man ska ha dåligt samvete för. Därför har AD-dropparna sakta men säkert trängts undan till en bortglömd vrå av såväl min hjärna som mitt medicinskåp.

Nu kommer nya besked, och de ger förtröstan om jag ändå plötsligt skulle drabbas av samvetskval för att jag inte närt mina barn som de präktiga BVC-sköterskorna för­manat. Beskeden säger nämligen att för mycket A-vitamin kan öka risken för benskörhet och benbrott, och att man inte längre ska ge AD-droppar, utan bara D-droppar. Det är ju det jag alltid sagt! Solsken är dessutom bästa D-vitaminkällan och alla timmar i parken och vid badet borde ha någon slags effekt. Å andra sidan kanske solskyddsfaktorn stoppar även D-vitaminerna. Men å tredje sidan är jag inte bra på att minnas solskydds­faktorn heller ...
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!