"Jag förstår inte syftet med nedläggningen"
I februari nästa år måste Serwer Hamasedik flytta från Sörbacken. Då blir han 18 år. Helst vill han bo kvar. Här tar de hand om dig. Det finns regler och mat på bordet och det är väldigt viktigt, säger han.
"Som ens egna barn". Flyktingbarnen på hotade Sörbacken är i behov av stort stöd. Silvana Arixhiu har Marita Nilsson, föreståndare, att luta sig emot.
Foto: Staffan Claesson
— När man kommer själv till ett nytt land som jag gjorde behöver man någon som tar hand om dig, någon som sätter upp regler och talar om för dig när du ska sova, att du inte ska röka och att du ska gå till skolan. Så gör de här. Jag hoppas verkligen att Sörbacken får vara kvar, säger han.
Vid den ena av två datorer sitter Silvana Arixhiu, 15 år. Hon kom till Sverige från Albanien för ett och ett halvt år sedan. På Sörbacken har hon bott sedan i juni.
— Här är jättebra. Man mår bra och man lär sig mycket, säger Silvana Arixhiu.
Sedan starten för nästan 20 år sedan har 80 ungdomar haft Sörbacken som sitt första svenska hem. Saul Tekeste var med och startade verksamheten. När han nyligen fyllde 50 år kom nästan hälften av de tidigare boende på födelsedagsfesten.
— Det är precis som med ens egna barn. Många återvänder ofta för att hälsa på eller för att få hjälp med mat eller pengar. Även de som bott här tidigare skulle drabbas hårt av en nedläggning, säger föreståndaren Marita Nilsson.
Personalen tror att det finns ett behov av Sörbacken.
— 110 barn väntar just nu på besked om uppehållstillstånd. Skulle de få tillstånd så finns det inte rum på de övriga tre hem som finns i Sverige, säger Saul Tekeste.
Han och Marita Nilsson har svårt att se logiken i förslaget som skulle leda till att Sörbacken måste stängas. Kommunen förlorar inga pengar på att platser för tillfället står tomma.
— Jag förstår inte syftet. Ibland känns det som att kommunen helt enkelt inte vill ha sådan här verksamhet i Uppsala, säger Marita Nilsson.
Så jobbar vi med nyheter