Känner du att du befinner dig i säkerhet nu?
– Ja, det gör jag faktiskt. Fängelset ligger bara några kilometer härifrån, men jag är under kurdiskt beskydd nu.
Och du känner att de har kontroll över situationen?
– Ja. Och det har jag känt hela tiden, även under mina tidigare besök.
Vad gör du just nu?
– Jag håller på att avrunda mitt besök. I dag har jag pratat mycket med media. Sen åker jag ut ur Syrien.
Varför blev du tillfångatagen?
– Jag har hela tiden sagt till regimen att det är korrekt att jag har tagit mig in i landet illegalt. Det är ju den officiella anledningen till att jag blev gripen: att jag kommit hit utan visum. Jag förklarade att det är så här det ser ut i dag i Syrien, det finns massiva områden där regimen inte existerar. Reportrar måste tyvärr korsa gränsen ändå för att rapportera om den humanitära katastrofen här.
Hur mycket av det har du hunnit se under dessa veckor?
– Mycket. Det här är min fjärde resa till Syrien och jag har varit här drygt tre veckor nu. Jag har besökt flyktingläger, varit i Irak och pratat med kristna som flyr i riktning mot Sverige.
Hur var tiden i fångenskap?
– Det har varit en riktigt tuff prövning för både psyket och för kroppen. Att sitta instängd i ett litet utrymme i mörker och inte ha något annat att göra än att ligga och tänka på ett betonggolv. Det önskar man inte många människor. Och allt detta bara för att man försöker rapportera som journalist från ett område som vi måste rapportera ifrån.
När du satt fängslad, visste du var du var någonstans?
– I början visste jag att jag var kvar i al-Qamishli. Men sen visste jag inte. När jag frågade om vi var i Damaskus så svarade de: nej. Jag antar att vi var i en förstad till Damaskus. Jag visste inte vilken avdelning jag var på, vad någon hette eller ifall någon visste att jag var borta. Allt var bara ett stort mörker.
Det skrivs mycket om dig nu i svensk media, kan det påverka dina möjligheter att ta dig ut ur Syrien?
– Nej det tror jag inte eftersom gränspassagen inte kontrolleras av regimen, utan av kurderna.