It gives me the creeps...

Hjälp, jag är övervakad! Så är det förmodligen meningen att jag som journalist ska känna inför sajten MediaCreeper - "ett enkelt övervakningssystem för den allmänhet som vill kunna se var den tredje statsmakten söker efter information på internet". Genom att studera olika mediers IP-adresser tror man sig få en bild av deras källor, bevakning och internetbeteende.

MediaCreepers Christopher Isene förklarar: "Syftet är att försöka tillföra något till diskussionen om 'gammelmedias' ineffektiva nyhetsbevakning... Genom att exponera vad journalister intresserar sig för, kan man se om det råder diskrepans mellan vad som skrivs i tidningar och vad de läser online".

Klart att det gör. Och det finns tusentals förklaringar till det. Som politisk skribent surfar man exempelvis runt på otaliga sajter dagligen för att få en överblick över pågående debatter, kommentarer och så vidare - men långt ifrån allt man läser genererar texter. Ibland går man in på extremistsajter. Någon av MediaCreepers okunniga konspiratörer skulle då kunna utbrista att "journalister tittar på nazistsajter" eller "extremvänstersajter". Ja, det är riktigt. Vi måste göra det av professionella skäl.

Journalister kan undersöka tips eller fakta via sajter, som sedan vid en snabb koll visar sig vara totalt ointressanta. Det händer även att "förklädda" nyhetstips kommer som e-post med länkar som leder direkt in på en porrsajt eller en sajt för illegala läkemedel, som man givetvis snabbt raderar. Aha, skulle MediaCreepers spioner kunna jubla. Journalister porrsurfar och köper Viagra på arbetstid... Jojo!

Ja, tänk vad tekniken kan vrida till det! Om vi journalister pratar med politiker eller poliser, talar med tipsare, bevakar fullmäktige och länsstyrelsens diarium, bläddrar i tidskrifter eller på annat sätt söker efter uppslag kommer ju Christopher Isene och hans krypare till korta. MediaCreeper kan inte heller bedriva något heltäckande "spioneri", eftersom man är beroende av att olika personer förser sina sajter med koder. De allra flesta bloggar och hemsidor jag besöker finns inte med i spionkatalogen.

Och definitivt saknas kvällstidningen jag bläddrar i på kafferasten. Den "syns" bara om jag läser den via nätet. Då kan vem som helst "övervaka" mig och börja konspirera om mina "syften". Och det fenomenet, medger jag, är riktigt obehagligt i sin ignorans och sorgliga meningslöshet.