En 67-årig man bor sedan 1990-talet i ett radhus som förfaller allt mer. Tomten täcks av vildvuxna buskar och träd, markiserna är trasiga och fönstren är täckta av folie.
– Huset är så ovårdat att det lockar till sig uppmärksamhet. Folk har vandaliserat fasaden och klättrat upp på taket vilket skapar otrygghet. Dessutom drar fallfrukten i trädgården till sig råttor och möss, berättar en granne.
En huvudledning som förser hela radhuslängan med vatten passerar genom 67-åringens bostad. Enligt kommunen gör mannen av med stora vattenmängder vilket kan förklara varför grannarna ibland får problem.
– Med jämna mellanrum faller vattentrycket i ledningarna. Häromdagen var det så svagt att vi inte kunde duscha, säger en av grannarna.
Andreas Jansson vid Uppsala Vatten har besökt en av bostäderna i radhuslängan.
– Det fanns vatten i kranarna men mer än så var det inte, säger han.
67-åringen visar sig aldrig, han öppnar inte dörren för någon och har inte heller gått att kontakta på annat sätt. Eftersom Uppsala Vatten inte kommer in i bostaden går det inte att undersöka varför vattentrycket är så svagt.
Mannens vattenmätare måste bytas ut och Uppsala Vatten kan då tvingas begära handräckning för att ta sig in.
En granne berättar att det för ett tjugotal år sedan var översvämning i mannens bostad vilket ledde till att den familj som då bodde närmast fick evakueras i månader.
– Hos oss blev det fuktskador under betonggolvet och vi fick ha byggfläktar en lång period.
2012 fick kommunen in det första klagomålet om att mannens tomt var ovårdad. Sedan dess har kringboende upprepade gånger bett kommunen agera.
2016 utfärdade byggnadsnämnden ett föreläggande med en rad krav på att huset och tomten skulle snyggas upp. Förfallet hade gått så långt att värdet på intilliggande fastigheter minskade, skrev nämnden.
Mannen vidtog dock inga åtgärder och kommunen lyckades inte få kontakt med honom.
Sommaren 2017 skärptes tonen. Den här gången hotade kommunen med vite, en straffavgift, på 10 000 kronor i månaden om mannen inte följde föreläggandet.
Ett villkor för att viteshotet skulle gå att genomdriva var att 67-åringen tagit del av kommunens krav. Efter fyra månader blev han slutligen delgiven handlingarna sedan polisen kopplats in men fastigheten förblev lika misskött som tidigare.
Ytterligare sju månader senare, våren 2018, vände sig kommunen till domstol för att få vitet utdömt. Mark- och miljödomstolen har i några månader förgäves försökt få kontakt med 67-åringen för att delge honom viteskravet som idag uppgår till 90 000 kronor.
Grannar som tidningen talat med tycker att kommunen agerat för långsamt.
– Det har gått flera år sedan vi bad kommunen gripa in. Vi har sedan länge ledsnat på deras passivitet.
Eva Adriansson på kommunens stadsbyggnadsförvaltning betonar att den formella gången med delgivningar och andra tidskrävande åtgärder måste följas.
– Sedan föreläggandet mot mannen utfärdades 2016 tycker jag inte att ärendet gått långsamt.
En granne menar att 67-åringen borde få hjälp att tillvarata sina intressen.
– En förvaltare skulle enkelt kunna ordna upp problemen med vattnet och den misskötta tomten.
Överförmyndarnämnden har begärt att mannen ska få en förvaltare. Men varken sjukvården eller nämnden har lyckats nå honom, därför sa tingsrätten tidigare i september nej till förvaltarskap.
UNT har inte lyckats nå 67-åringen.