– Jag brukade vara duktig i skolan, men jag är det inte längre eftersom jag alltid är så trött.
Det säger 19-årige Ismail Ghaznavi som inte har någonstans att bo, utan sover i parker i Uppsala.
– Men jag sover nästan ingenting, det är så kallt. På nätterna försöker jag krypa ihop nära ett träd för att gömma mig så att polisen inte hittar mig och skickar mig till Afghanistan.
Ismail Ghaznavi kom till Sverige som ensamkommande. För ett år sedan fick han ett tredje avslag på sin asylansökan. Sedan dess har han inte haft rätt att vara i Sverige och har därför varit rädd för polisen, för Migrationsverket och för att söka vård. Rädslan sitter kvar, trots att han nu har tillstånd att stanna i Sverige sedan Migrationsöverdomstolen häromveckan gav grönt ljus för den så kallade gymnasielagen. Lagen innebär att personer som annars skulle ha utvisats kan få uppehållstillstånd för studier på gymnasial nivå.
Varje morgon klockan sex går Ismail Ghaznavi till Sprintgymnasiet, en gymnasieskola för nyanlända, och väntar utanför tills vaktmästaren kan släppa in honom. Allt han äger är mobilen och kläderna han har på sig samt den ryggsäck med en omgång ombyteskläder som han förvarar i klassrummet.
– Jag fortsatte gå till skolan också efter att jag hade fått tre avslag. Flera kompisar förstod inte varför, men jag vill ha en framtid och kunna klara mig själv, säger han.
Flera av Ismail Ghaznavis skolkompisar har inte heller något boende; totalt lever närmare 20 elever på Sprintgymnasiet som hemlösa, enligt personal på skolan. 19-årige Morteza Heidari berättar att han vissa nätter sover hos sin flickvän, men för det mesta i ett tält i skogen i Graneberg. Också han har fått tre avslag och ansökt om att få stanna enligt gymnasielagen.
– Vi måste kämpa och tänka på framtiden. Vi har en chans att få stanna, om vi inte tar den kastar de ut oss, säger Morteza Heidari.
Men att greja skolan samtidigt som man är hemlös är svårt, säger de. Dels för att de känner sig ofräscha när de inte har någonstans att duscha, borsta tänderna och tvätta kläder. Dels för att de har svårt att koncentra sig.
– Jag kan inte komma ihåg saker i skolan. Jag är hela tiden orolig för vad jag ska äta och var jag ska sova, säger Morteza Heidari.
Både Ismail och Morteza bodde tidigare i familjehem i Uppsala. Men sedan de fått avslag på sina asylansökningar kunde de inte längre bo kvar, utan erbjöds platser på Migrationsverkets boenden i Norrland. Ingen av dem ville flytta från Uppsala eller sluta skolan här. Även om de nu har tillstånd att vara i Sverige har de inte rätt att få hjälp med bostad. De har anmält till Stadsmissionen att de önskar att få bo i ett fadderhem, men kön för att få en sådan plats är lång.
Morteza Heidari och Ismail Ghaznavi har i dagsläget ingen inkomst, men kommer snart att få dagersättning från kommunen. Ismail Ghaznavi säger att han behöver mediciner, men att han under lång tid inte haft råd att köpa dem. Den enda gången de äter är i skolan.
– Jag äter mycket för att spara till kvällen, säger Morteza Heidari med ett skratt.
Men Ismail Ghaznavi skrattar inte, utan ser orolig ut. Han har fått problem med magen och kan därför inte äta så mycket.
– Jag vill äta mer, men får bara ont då.
För att få stanna i Sverige krävs att de fullföljer gymnasieutbildningen och därefter lyckas skaffa ett fast jobb inom sex månader. Morteza Heidari hoppas få jobb som svetsare. Ismail Ghaznavi vill bli bilmekaniker, och han tror att det kommer att bli så.
– En dag kommer det att bli bra. Jag väntar på den dagen, säger han.