Det finns ett skimmer över Sigríđur Huld Ingvarsdóttir målningar. Hon fångar ljuset från sin barndom.
I Sigríđur Huld Ingvarsdóttir konst väcks barndomsminnena från Island. I karga slättlandskap rör sig islandshästarna på ön över vida vidder.
Sigríđur Huld Ingvarsdóttir är uppväxt på en fårgård i Bárðardalur på norra Island och i sitt måleri tar hon oss med ut i naturen.
– Det är annorlunda hur jag växte upp, med närheten till djur och natur och hästar och jättelångt ifrån staden.
Som barn hade hon två-tre kilometer till närmsta gård och bästa kompisen bodde elva kilometer bort. På somrarna brukade de rida över höglandet till varandra.
– Jag märkte det efter att jag flyttat till Sverige. Hur annorlunda naturen och Island är. Det är något med ljuset där, det är svårt att förklara, men det är lite kallare.
Det finns ett skimmer över Sigríđur Huld Ingvarsdóttir målningar. Hon fångar ljuset från sin barndom.
– Jag älskar alla färger, men jag går mycket mot rosa och turkos.
På hela Island är det midnattssol på somrarna.
– Det är helt fantastiskt. Man kan gå runt klockan tre på natten och allt är ljust, men stilla och tyst.
Att Sigríđur Huld Ingvarsdóttir flyttade till Uppsala berodde på kärleken. Hennes sambo Kári Sveinbjörnsson började studera masterprogrammet i fysikalisk kemi i Uppsala. Ett år senare flyttade Sigríđur Huld Ingvarsdóttir efter till Sverige.
I parets tvåa i Luthagen bjuder Sigríđur Huld Ingvarsdóttir på en delikat kopp kaffe. Kaffepulvret är smaksatt på ett rosteri på Island och har en len ton av mandel och choklad.
Det har gått nio år sedan hon flyttade från ön.
– Nu när vi åker till Island på besök så är det lite som att vi är turister i vårt eget land.
Kan du längta tillbaka?
– Jo, det kommer ju ibland, man har familjen och vännerna på Island. Och naturen! Men jag saknar inte vädret. Det är mycket snö, minus femton grader och stormar. Det blåser så mycket! Jag tycker det är sött när folk här pratar om att "det blåser mycket i dag".
Med åren har minnena från barndomen på Island blivit ett återkommande motiv i Sigríđur Huld Ingvarsdóttirs konst. Som barn inspirerades hon av sin morfars syster konstnären Ragna Hermannsdóttir.
– Jag har alltid velat bli konstnär.
Söndagshäng med konstnären Sigríđur Huld Ingvarsdóttir.
Sigríđur läste konst på gymnasiet och i Stockholm och Simrishamn gick Sigríđur Huld Ingvarsdóttir på The Swedish Academy of Realist Arts. Hon lärde sig tekniken bakom realisism och renässanskonst.
– Det var en teknisk utbildning och man jobbade med modeller och stilleben.
På väggen i hennes kombinerade vardagsrum och ateljé hänger inramade bilder av vita skulpturer, går man lite närmare så syns det att de är tecknade för hand, svart kol på papper. Motivet är fotografiskt exakt. Perfekt.
– Man fick inte bestämma själv när man var klar, utan läraren bestämde när det var färdigt.
Hur hittade du din egen stil i detta?
– Det var lite svårt för att allt jag gör måste vara rätt, men så provade jag lite.
Med sin tekniska kompetens försöker hon nu släppa taget, våga vara avslappnad.
– Jag är en sådan som jobbar hela tiden och jag är perfektionist ibland. Men jag försöker tänka att det inte är det viktigaste.
I december 2017 hade hon sin första svenska soloutställning på Galleri Uppsala och visade en porträttserie med målningar i olja av kvinnor med fårfällar på sig.
– Jag var ganska intresserad av Nordiska sagor och valkyriorna och ville avporträttera starka kvinnor.
Förra året blev hon invald i Uppsala Konstnärsklubb.
– Det betyder mycket. Jag har inte den traditionella konstutbildningen från Konstfack och då är det svårt att komma in som konstnär. Nu har jag gått från amatörkonstnär till att komma in på den professionella sidan.
Med åren har minnena från barndomen på Island blivit ett återkommande motiv i Sigríđur Huld Ingvarsdóttirs konst.
Som ny medlem fick Sigríđur Huld Ingvarsdóttir ställa ut i februari på Å-huset. När utställningen var över så tog en ny vid på Galleri Zeitgeist.
Sigríđur ursäktar att mycket av hennes konst nu är på galleriet i Saluhallen. På stafliet i atéljedelen av rummet står en ofärdig oljemålning av kor. Det är ett beställningsjobb från ett mejeri.
Som djurkonstnär har Sigríđur Huld Ingvarsdóttir hittat en egen nisch. Hon tecknar husdjur på beställning.
– Som konstnär är ekonomin jätteosäker, men det har gått helt okej för mig. Jag har mycket beställningar.
Helst målar hon hästar, katter och fåglar och mer sällan hundporträtt. Hennes egen fluffiga vita japanska spets Flóki, har hon aldrig tecknat.
Innan utställningen på Å-huset hade hon valt att gå nära, gräva djupt i de små hårstråna i pälsen hos de isländska frigående fåren. De är långhåriga och färgstarka. Mjuka och skyddande.
– Det var så härligt att måla ull! Jag gjorde stilleben av bara ull, det blev hela bilder av ullen. Jag ville göra något mer abstrakt, med mindre anatomi och perspektiv.
Jag kunde bara måla på även om några hår inte var räta, så var det helt okej. Jag tycker de här målningarna var lite meditativa, lite avslappnande.
I mycket av Sigríđur Huld Ingvarsdóttir konst anas en längtan till ett naturligare liv.
– Folk tycker om mina natur- och djurbilder. Jag tror det är för att folk längtar efter kontakten med naturen igen. Jag längtar efter den ibland, säger hon.
När hon gör porträtt av djur försöker hon tänka på precis samma sätt som när hon gör porträtt av människor.
– Jag vill fånga precis det här djuret, någon blick hos fåglarna eller någon rörelse eller någonting.
Hon promenerar nästan dagligen i Stabbyskogen med hunden Flóki. Hon inspireras av det hon ser, fotar och tar med sig intryck hem. Hon trivs bra i Luthagen i Uppsala.
– Jag gillar Uppsala som stad. Det är en storstad, men det känns inte så stor. Här i Luthagen är vi lyckligt lottade, vi är nära naturen och har nära till staden. Vi har allt vi behöver.
Hon minns hur det kom sig att hon började måla fåglar. I november 2018 matade grannen på balkongen över småfåglar.
– De satte sig på mitt balkongräcke och tittade på mig hela tiden. Ibland kom det också kråkor och skator. Jag kunde bara sitta där och titta på dem och jag tänkte att fåglar de rör sig så snabbt, jag provar att måla dem med akvarell. Akvarell det torkar snabbt, men om man gör fel måste man börja om eftersom det inte går att ändra så mycket.
Tidigare har hon mest gjort kolteckningar och oljemålningar.
– Jag ville prova att göra något annat för att utmana mig lite. Och då började jag jobba med fåglar. Det är Sverige som kommit in i konsten där, med fåglarna, eftersom vi har inte skator, kajor, blåmesar och talgoxar på Island.