Videon är inte längre tillgänglig
Rob Harding har rest från Spanien till ett kallt Sverige för att medverka i Uppsalas Isfestival 2013. Nu står han strax innanför Stadsträdgårdens entré framför sitt stora genomskinliga isblock. Snön yr och kylan biter i kinderna. En perfekt dag för en isskulptör.
– Jag älskar att komma till Sverige på vintern, det är så vackert här. Jag försöker komma hit varje år och besöka ishotellet i Jukkasjärvi och olika snöfestivaler.
Rob Hardings huvudsakliga material är trä och rostfritt stål, men han har arbetat med is förut. Dock blir det inte så ofta eftersom materialet inte trivs i varma Spanien.
– Det är så unikt att skulptera med något transparent. Jag tycker om texturen, ljudet när man skär isen.
Än så länge går det inte att lista ut vad det stora isblocket ska komma att föreställa. Några förbipasserande stannar nyfiket till, men går sin väg när Rob Harding bara sitter ner framför isblocket och betraktar det. Han är fortfarande i tankestadiet men när han väl börjar arbeta går det ganska fort tror han. Bredvid sig har han en liten modell som visar ett abstrakt krumbuktande konstverk.
Runt om i Stadsträdgården befinner sig 14 konstnärer med varsina isblock, fraktade från Torne älv i Jukkasjärvi. Från början ser alla blocken likadana ut, men i slutet av dagen kommer de att ha fått en helt egen gestalt. På Lycksalighetens ö står nästa långväga konstnär; Liliya Pobornikova från Bulgarien. Hon har tidigare jobbat för ishotellet i sex år, där hon bland annat gjorde sviter och en receptionshall.
– Jag älskar ljudet när man använder isjärnet, säger hon och börjar hugga mot den knastrande isen som lossnar snällt.
Hon har redan kommit en bra bit på väg med vad som ska bli en stor isvåg.
– Jag tänker direkt på vad materialet är gjort av och vad jag kopplar det till. Is kopplar jag förstås till vatten och hav, så det fick bli en kall våg av is, säger Liliya Pobornikova.
En liten bit ifrån henne står en rejält påpälsad Hanna Beling, som till skillnad från de flesta andra konstnärerna aldrig har jobbat med is förut. Vanligtvis arbetar hon mycket med brons. Ett av hennes verk står utanför Dramaten i Stockholm; en skulptur av Margareta Krook där Hanna Beling gjort huvudet. I juni invigs hennes bronsskulptur av Fadime Sahindal i Uppsala.
– Vanligtvis bygger jag inifrån och ut. Nu ska man jobba sig inåt, det är ett helt annat sätt att arbeta.
Hon har tidigare skulpterat med vax och beskriver det som liknande, eftersom materialet är halvtransparant. Nu på morgonen har hon fått en liten introduktion till hur man ska arbeta med is. I början är det mest grovjobb och Hanna Beling går loss med motorsågen. Hon varvar med isjärnet och hugger så att flisorna skvätter. Resultatet ska bli en stor bebistorso. Om hon kommer att fortsätta med iskonst återstår att se när dagen är slut.
– Vi får se, man får ju lite ont i armarna, säger hon och skrattar.