Internetkaféer svårspårade brottplatser
Uppsalapolisen har vid flera tillfällen besökt Internetkaféer i Uppsala i jakten på IT-brottslingar. Främst har det gällt bedrägerier.Brott som begås från Internetkaféer är svårare att utreda än andra IT-relaterade brott.
— Jag för ingen loggbok och vet inte namnen på dem som hyr eller vilka tider de varit här. Däremot brukar jag cirkulera i lokalen och känner de flesta som brukar komma hit, säger Robert Lindström, ägare av Internetkaféet Port 22 i Uppsala.
— Ännu mer anonym är man förmodligen vid datorer på Centralstationen där man bara stoppar i en slant och surfar i väg.
Bedrägerier
Ett par gånger har Robert Lindström kontaktats av polisen då de spårat kontokortsbedrägerier till datorerna på hans kafé.
— Visst kände jag på mig att det var något extra på gång de här tillfällena. Det var ett gäng som jag aldrig sett förut som samlades runt en dator. Men jag visste inte vad de heter så jag kunde inte uppge deras namn för polisen.
På Internetkaféet på UNTcity har man däremot aldrig haft besök av IT-brottseneheten på polisen.
— Det har aldrig hänt något sådant här och jag tror det beror på att man inte kan tanka ner program som man kan skapa nya saker med på våra datorer, säger Ewa Ohlström på UNT City.
En gråzon
Innan Robert Lindström startade sitt kafé var han yrkesverksam som programmerare och han är därför förtrogen med datorers uppbyggnad. Men filter för vissa ord eller sidor har han inga planer på att installera.
— Med dessa drabbas även tillgängligheten till vanliga sidor. Men nog har jag funderat över att det är en gråzon här på caféet.
Mest är det ungdomar som utnyttjar datorerna, men även andra människor som behöver betala en räkning eller beställa en resa besöker dem. Snart ska Robert Lindström dock minska antalet datorer i lokalen för att bygga ut caféverksamheten i stället.
Känner gränserna
Vid UNT:s besök i lokalen sitter några killar i tonåren och spelar nätspelet Counter Strike på datorerna. De berättar att de gått dit tillsammans ett helt gäng för att spela ihop. Men ingen av dem vill säga vad de heter. I synnerhet inte när jag frågar dem om de känner till vad man inte får göra på nätet. Det vet de nämligen ganska bra.
— Musikbranschen borde sänka priset på cd:n så skulle folk sluta tanka ned olagligt, säger en av dem.
— Nästan hela befolkningen gör det och man kan väl inte straffa alla, säger hans kompis.
Ingen av dem har blivit trakasserade på nätet men de har hört talas om andra på deras skolor som har blivit det. Men då har eleven anmält det till läraren och sedan har "skolan tagit hand om det, som den gör med all mobbning".
Framgång sporrar
Att man inte får hacka sig in på andras sajter och ändra dem vet de också, samt att det är möjligt att spåra den som gör så.
— Men är man duktig på något vill man gå vidare, man sporras av framgången precis som om man skulle få mvg på ett prov i skolan, säger en av dem, som för övrigt är elev på ett dataprogram på gymnasiet.
Han är också den som fått mest undervisning i juridiken runt Internet på sin skola, de övriga har i stort sett bara fått veta hur de ska använda de datorer som skolorna tillhandahåller.
Vid en annan dator sitter Erland Gjerde, musiker i det norska hårdrocksbandet Stonegard, som är i Uppsala för att spela in ett album.
— Jag har ingen respekt för fildelningslagen, vare sig här eller hemma i Norge. I USA tycks de alldeles ha mist huvudet när det gäller upphovsrätten. Nej, jag tycker det är bra att ha tillgång till musik via nätet och att det ökar musikintresset hos alla, säger han.
Så jobbar vi med nyheter