Själva framträdandet bjöd inte heller på några överraskningar. Men det fanns en viktig skillnad mot förra veckans rödgröna pepprally. De fyra partiledarna började dagen med ett politiskt utspel.
På plats i Södertälje, där dagen inleddes, presenterades nio punkter för en bättre integration. Förslagen är inte nya, det rör sig om preciseringar av vad som presenterades i förra veckans valmanifest.
Innehållet är också av varierande kvalitet — och tyvärr för inriktat på smått. Det är konstigt att Alliansen inte utnyttjar den här chansen. Integrationen är en ständigt aktuell fråga och bägge de politiska blockens initiativ ger fortfarande ett rätt handfallet intryck.
Ett integrationspolitiskt utspel hade också kunnat vara en chans att komma ifrån den tröttsamma miljardrullning som valrörelsen har utvecklats till. Och för all del, de nio punkterna innehåller inga miljarder, men de innehåller heller ingenting som får en att lyfta på ögonbrynen. Förslagen sträcker sig från tilltalande punkter om att ge bonus till skolor i utsatta områden till direkt tveksamma åtgärder om att inrätta ett slags ekonomiska frizoner i storstädernas förorter. Och när blev egentligen rut- och rot-avdragen integrationspolitik?
Regeringens så omhuldade arbetslinje borde vara en given ingång till integrationspolitiken. Den används till att motivera det mesta och argumentationen kan kännas väl krystad. Men där arbetslinjen skulle kännas helt naturlig — en anställning är en ypperlig inträdesbiljett till tidigare stängda delar av samhället - väljer regeringen att passa.
Och när den jobbskapande politiken ändå nämns, hänvisas det endast till hushållsnära tjänster och servicesektorn. Som om det skulle vara den enda vägen in på arbetsmarknaden för många invandrare. Det sänder helt fel signaler om en regering vars ärliga ambition nog är att ingen, oavsett ursprung eller grupptillhörighet, ska nekas möjligheten att förtjäna sitt eget uppehälle.
Men valrörelsen har sina egna regler. Ett bredare perspektiv, visioner och reflektioner får vänta till 20 september. Nu har partierna fullt upp med att hålla pepprallyn och att ständigt lova bort nya miljarder.