Inte likadant som i Sverige
Hur bor man och leker i andra länder? Det kamn någar elever i årskurs sex på Kvarngärdesskolan i Uppsala berätta om.
I Sydkorea är standarden ungefär densamma som i Sverige. Men det är väldigt dyrt att köpa hus och mark, berättar Jeong-A Choi. I Kanada är det tvärtom billigare, så där bor man i stora hus.
— Det finns nästan inga lägenheter i Kanada, berättar Kiefer Trenholm-Jensen.
Där är skillnaden mellan rika och fattiga större. Det är samma sak i Indien, nickar Suganya Sivasubramanian.
— Min familj hade bland annat hemhjälp, trädgårdsmästare och en vakt, säger hon.
Yaroslav Yakymovych från Ukraina berättar att det nästan bara finns lägenheter i städerna där. I stan, där han bodde, var det trångt, mycket bilar och sämre levnadsstandard än här.
- Husen är fuktiga. Och vattenledningarna går ofta sönder så att det blir översvämning, minns han.
Alla utom Kiefer Trenholm-Jensen säger att man bor många fler tillsammans.
— I Nigeria bodde vi med mina kusiner, mammas kusin och flera andra släktingar i ett stort hus, berättar Tuli Melber.
— Det är vanligast att man bor med farföräldrarna, säger Suganya Sivasubramanian och Jeong-A Choi.
En stor skillnad mellan Sverige och många andra länder är att det är säkrare att vara ute här.
— I Madagaskar är många fattiga. Det är mycket rån, och farligt att vara ute, säger Sylvio Razafimandimbison.
— Men hemma i Nigeria var vi ute i större grupper så jag var ändå inte rädd, minns Tuli Melber.
— I Sydkorea är det mycket vanligt med kidnappningar och ibland blir barn dödade, så jag fick inte gå ut på kvällarna, berättar Jeong-A Choi.
ATT LEKA
I Kanada är det lätt att umgås. Det finns många olika klubbar där man kan hålla på med sina intressen. Och så leker man mycket på gatan där man bor, spelar fotboll och hockey och åker rullskridskor.
I Sverige är det lite krångligare att träffas och umgås, tycker Kiefer Trenholm-Jensen. Här måste man ringa till kompisarna först.
Alla de andra håller med. Men Suganya Sivasubramanian, som är från Indien, säger att man inte leker så mycket där.
Det beror på att man har så mycket läxor, även på loven.
— Men på söndagarna hinner man leka, gå på bio och snacka med kompisar, säger hon.
I Namibia går alla ut och leker tillsammans i mörkret när de är klara med läxorna.
— Få har datorer, så man har mer aktiviteter ute. Fast man ser mycket på tv också, säger Tuli Melber.
I Ukraina är lekarna enklare. Folk har inte så mycket saker, som datorer, hockeyklubbor och bollar, förklarar Yaroslav Yakymovych. I stället leker man kurragömma och ritar på marken med kritor.
I Sydkorea är man inte ute så mycket. Man sitter mest hemma med datorn, spelar brädspel och snackar. Och där umgås tjejer för sig och killar för sig.
Alla sex barnen som Pixel träffar tycker att det är svårare att lära känna folk här i Sverige än i de länder de kommer ifrån. Svenskar pratar inte så gärna med någon de inte känner.
— Det tar lång tid att lära känna svenskar. Men när man väl lärt känna dem är de trevliga, säger Tuli Melber.
— I Ukraina är folk öppnare, där är det lättare att få vänner, instämmer Yaroslav Yakymovych.
— Här vet jag inte vilka grannarna är. Men hemma i Indien kände jag alla på gatan, berättar Suganya Sivasubramanian.
Fotnot: Det här var andra gången som sex elever i en de internationella klasserna på Kvarngärdesskolan berättar om hur man lever i deras hemländer. Om du missade förra delen (UNT 12/2 2006) finns den att läsa på webben på unt.se/pixel.
Så jobbar vi med nyheter