När UNT träffar 29-åriga Daniel Fjellborg är han lite ”dagen efter”. Igår kväll spelade han och de andra medlemmarna i humorgruppen Hela baletten extraföreställning av ”Tre ballerinor går in på en bar” på Reginateaterns stora scen. Eftersom Daniel har diabetes typ 1, sätter en föreställning sina spår.
– Hormonkickarna jag får innan jag ska upp på scen påverkar mina blodsockernivåer mycket. Redan fem timmar innan föreställning sätter kroppen igång och förbereder sig och blodsockret skenar. Efteråt kan det ta en till två dagar innan jag hittar tillbaka till en normal blodsockerkurva, berättar Daniel.
Före en föreställning krävs noggrann planering kring insulin- och matintag.
– I går gick vi upp på scen kl. 19. Redan vid lunch tog jag extra insulin. Klockan 16 åt jag middag. Vanligtvis ska jag hamna på en stabil nivå två timmar efter jag ätit. Men jag fick mycket högre blodsocker än väntat och efter extra insulindoser fick jag istället för lågt blodsocker en kvart innan jag skulle upp på scen.
För att klara föreställningen fick Daniel äta socker precis innan, vilket i sin tur ledde till högt blodsocker efter föreställningen och blodsockernivåer som gått upp och ner sedan dess. Hamnar Daniel på en för låg blodsockernivå får han svårt att fokusera, röra sig och glömmer replikerna. För hög blodsockernivå märks inte på honom, men är skadlig i längden. Trots det brukar han höja upp till insulinnivåer högre än normalt innan han ska upp på scen, för att klara eventuellt blodsockerfall under pågående föreställning.
– Jag älskar skådespeleri och stand-up! Men jag känner inte att det går att arbeta heltid med det när jag har diabetes. I framtiden är det mer hållbart för mig att satsa på manusskrivande.
Daniel har en insulinpump insatt med en nål i magen. Den ger honom jämnare doser av insulin än sprutorna han använde tidigare. Han har även en så kallad CGM-mätare kopplad till sig som mäter glukoshalten i blodet, vilket minskar behovet av blodprov med fingerstick.
Senaste tiden har folksjukdomen diabetes uppmärksammats mycket i media via galor, tv-serier och böcker, med syfte att öka kunskapen. Ett bra initiativ tycker Daniel, samtidigt som han önskar att bilden nyanseras.
– Ofta får man en väldigt svartvit bild av livet med diabetes. I Peter Jihdes serie ”Leva utan att dö” är det stort fokus på att dö. Andra ytterligheter är artiklar med diabetiker som säger att de lever precis som vanligt och äter fikabröd. Ingen av bilderna tycker jag riktigt stämmer. Som diabetiker är du inte fri, men inte heller dödsdömd.
Daniel poängterar även att diabetes är en mycket individuell sjukdom, där det finns lika många sätt att leva som det finns diabetiker.
När Daniel Fjellborg fick sin diagnos som fjortonåring fick han höra från läkarna att man kan leva som vanligt.
– Jag ser en risk med att man som ung inte får veta faran i att inte ta hand om sin diabetes. Diabetes är en sjukdom du hanterar 24 timmar om dygnet hela livet.
Själv har Daniel pluggat till journalist, men har efter examen insett att frilanslivet skulle bli alltför stressigt för honom.
– I bedömningen av mina karriärmöjligheter tänker jag alltid på att jag har diabetes. Att jobba som forskare som jag gör nu på Luleå tekniska universitet, utöver humorn, är betydligt mer rutinmässigt och lugnt än de andra yrkena. Jag behöver ett liv med fasta rutiner för att hålla blodsockret på en jämn nivå. Därför har jag också skaffat hund.
Själv känner han inte ilska och sorg över sjukdomen och bär inte på tankar som ”hade jag inte varit sjuk hade jag kunnat göra detta”. I stället hittar han lösningar. Som nu i vinter när han ska åka Vasaloppet för andra gången. Extra sprutor, insulin och proviant måste finnas tillgängligt de nio milen mellan Sälen och Mora. Och insulinpumpen och cgm-mätaren ska få plats under kläderna och hållas varma så insulinet inte fryser och slutar verka. Daniel visar upp en specialsydd träningströja hans mamma gjort och avslutar sitt resonemang.
– Andra åkare behöver fundera över de perfekta skidorna och vallan, medan jag måste tänka på så mycket mer. Hur ska jag exempelvis få tag i specialsydda kalsonger som jag kan förvara insulinpumpen i? Jag gör hela tiden en avvägning om en aktivitet är så rolig att den är värd det extra besväret.