Inte farligare att flyga segelflyg

De flesta segelflyg har ingen motor och går alltså inte på något bränsle. I stället tar de hjälp av de varma uppvindar som bildas över soluppvärmda markytor, så kallad termik, för att färdas i luften. Att föra ett segelflyg kräver ett särskilt segelflygarcertifikat, vilket innebär att piloten har genomgått en praktisk utbildning vid en godkänd flygskola och under utbildningen flugit minst 15 timmar med minst 50 starter och landningar.
Varje år görs cirka 45 000 starter med segelflyg och det inträffar i genomsnitt 8-10 händelser, vilket inkluderar allt från mindre incidenter till större olyckor. Sedan 1999 har det skett fyra segelflygshaverier med dödlig utgång, där onsdagens olycka var den första på tre år.

Riskerna med att föra ett segelflyg är inte större jämfört med andra flyg. Den vanligaste orsaken till olyckor är förarfel och de flesta haverier sker med mindre erfarna flygare.
Onsdagens haveri skedde med ett ensitsigt segelflyg av typen Discus från 1986. Kvinnan som förolyckades hade flygcertifikat och var under vidareutbildning för "inflygning av ny flygplanstyp".
För drygt två veckor sedan, den 22 juni, skedde en segelflygsolycka i skogen vid Gubbo, nordväst om Tierp. Då var det ett segelflyg som tappade höjd och slog i några trädkronor, innan det landade upp och ned på marken. Enligt uppgift berodde olyckan på ofördelaktiga vindar som gjorde att planet drabbades av ett så kallat "grovt sjunk" och sjönk fyra meter i sekunden. Piloten tvingades då att göra en utelandning, en landning utanför eget flygfält, men misslyckades. Mannen klarade sig utan några större skador, tack vare att den mjuka ungskog som dämpade nedfärden.

Källor: Stockholms segelflygklubb, Anders Blom, chefsinstruktör på Svenska segelflygförbundet "Segelflyget" samt Luftfartsstyrelsen.