Etiopier som flytt till Sverige har växt upp med självförtroende i ett självständigt land som varit civiliserat länge, berättar Meshesha Andargachew som bott 45 år i Sverige.
– Vår känsla är att vi är starkare. Om någon försöker nedvärdera mig skrattar jag, säger han.
Man tillhör en grupp och vill bekräfta att man är bättre och då fördömer man de andra, tror han. Till och med inom Sverige finns en uppdelning i områden med egna landskapsflaggor, dialekter och ord.
– Stockholmare tycker att de är bättre än någon från Uppsala. Det är något naturligt. Olikheter är egentligen en tillgång. Det är när det blir segregation i samhället som det blir något negativt. Det är då det blir rangordning, säger Meshesha Andargachew.
Han är vice ordförande i Samarbetsorganisationen för invandrare i Uppsala, SIU. Vi träffar honom och ordföranden Amil Sarsour i SIU:s lokal på Skolgatan i Uppsala, ett stenkast från Fyrisån. Vi ska prata om fördomar och hur olika invandrargrupper ser på varandra och på svenskar.
Amil Sarsour är palestinsk flykting från Syrien och har bott 25 år i Sverige.
– Fördomar är generaliseringar som bygger på brist på kunskap. Man tolkar händelser på fel sätt – eller på rätt sätt fast man generaliserar. Det leder till isolering och rädsla för varandra, oroligheter och segregation i samhället, vi och dom, säger han.
Amil Sarsour delar upp fördomar i tre grupper: politiska, sociala och ekonomiska. Han ger flera exempel ur verkligheten, det ena från när han bodde på en flyktingförläggning i Laxå nära Örebro. Barnens svensklärare Marita var så trevlig att han bjöd henne att hälsa på hemma hos honom och hans familj. Men hon kom inte. Till slut kröp det fram att hennes man var väldigt rädd, han trodde att palestinier var terrorister.
– Jag skojade och sa att jag ska skona honom den här gången, berättar Amil Sarsour.
Amil är liksom de flesta människor en fredlig typ som bara vill leva i lugn och ro med sin familj utan att hamna i bråk med någon.
– De kom. Maritas man vågade komma nära och ändrade sin uppfattning. Vi var inte som propagandan, säger Amil Sarsour.
Meshesha Andargachew säger att afrikaner också drabbas av negativ propaganda. Det har skrivits nedvärderande och stereotypt om dem i århundraden, till och med i barnsagor. Historiskt har det begåtts brutala grymheter mot Afrika. När en negativ bild byggts upp under så lång tid är det inte konstigt att afrikaner drabbas, menar han.
Amil Sarsours exempel på en social fördom är från tidigt 90-tal när han var nyinflyttad i radhusområdet Himmelsvägen i Storvreta. Där såg han en man med rakat huvud, skinnställ och motorcykel.
– Jag hade läst om Hells Angels och Bandidos och sett filmer med skinheads som bråkar och är rasister. Jag sa till barnen: undvik den här mannen.
Själv vågade Amil inte ens säga hej till motorcykelmannen, tills en dag när bilen inte startade.
– Jag hade noll kunskaper om att laga bilar. I Syrien hade jag egen chaufför. Då kom mannen fram och frågade om han kunde hjälpa till, berättar Amil Sarsour.
Det visade sig att killen var bilmekaniker och en fin och god människa som lagade bilen i ett nafs.
– Jag sa till barnen att han inte var farlig längre, säger Amil Sarsour och skrattar.
Som exempel på ekonomiska fördomar nämner han skämt om att skottar och smålänningar är snåla. Han vill uppmana människor att våga pröva sina fördomar och kolla om de stämmer.
– Skaffa information, träffas, prata. Ta chansen! Men det krävs öppenhet, säger han.
Assimilering ser han som negativt. Integration däremot, är något positivt. Då behåller man sin särart och fungerar väl i samhället.
Både Amil och Meshesha tror att rangordningar av olika invandrargrupper bygger på generaliseringar och att vi framhåller olikheter på ett negativt sätt. Frågan är hur man behåller olikheterna och vänder dem till något positivt. I väst äter vi med kniv och gaffel, i Kina med pinnar. Och i Etiopien och arabiska länder äter de viss mat med händerna. Inget är bättre eller sämre, bara olika.
– Fördomar kommer alltid att finnas, farliga blir de när det förekommer politisk och social propaganda mot grupper, säger Meshesha Andargachew.
Amil Sarsour hävdar till och med att att fördomar är ett hinder för demokrati.
Vad för slags fördomar har ni hört om svenskar?
– En fördom är att de är snälla och fina, men när de dricker blir männen bråkmakare och kvinnorna mer trevliga, svarar Amil Sarsour.
– Många äldre och konservativa invandrare pratar om att svenska kvinnor klär sig vågat och provokativt. De tror att kvinnorna har låg moral, säger Meshesha Andargachew.
– En del säger att svenskar är invandrarfientliga men inte visar det öppet, särskilt på arbetsplatser. Men jag har träffat få som är främlingsfientliga och många som inte är det. Två mot 20 är inget, säger Amil Sarsour.
Han vädjar till de goda krafterna samtidigt som han höjer rösten mot främlingsfientlighet och diskriminering på arbetsplatser.
– De borde avkoda jobbansökningar och ge invandrare en chans att vinna en plats i samhället.
Vad har ni själva för fördomar?
– Första gången vi träffades var jag lite avvaktande. Jag hade inte umgåtts med muslimer och hade konstiga idéer, som att muslimer var hårda mot sina kvinnor och krävde slöja, säger Meshesha Andargachew.
I Etiopien hade han inga förutfattade meningar om muslimer, men här i Sverige matades han med negativa bilder. Amil Sarsour förklarade för honom vad muslimer är och berättade om de positiva sidorna och sedan skaffade Meshesha mer kunskap på egen hand.
Amil Sarsour är bekymrad över generaliseringar som skapar en atmosfär av främlingsfientlighet. Han tar invandrartäta Gottsunda som exempel.
– När det bränns bilar och kastas sten i Gottsunda stämplas alla Gottsundabor som bråkmakare. Det har lett till att svenskar flyr från Gottsundaskolan trots att de har bra resultat i nationella prov.
Han konstaterar att det får negativa konsekvenser när man dömer och stämplar hela gruppen. I slutändan blir hela samhället förlorare.