Nu ska Nätverket för Svenska Muslimer i Samarbete – en stor majoritet av muslimska organisationer i Sverige – vända sig till FN med en alternativ rapport till ICERD, FN:s rasdiskrimineringskommitté. Nätverket anser att regeringen i sin ICERD-rapport inte på allvar behandlar den ökande rasismen mot muslimer. Jag är benägen att efter en snabb genomläsning hålla med: När islamofobi tas upp explicit, skylls den enbart på sociala medier…
Nätverkets rapport omfattar skilda områden såsom samfunds säkerhet, kriget mot terrorismen och boendesegregation. Sammantaget synes de strukturella fenomenen alarmerande.
Man kan till exempel ställa ett lojt regeringsengagemang mot forskningsstatistik. I Fokus 08: Analys av ungas utanförskap i utanförskapsområden förekommer enligt rapporten ordet rasism en enda gång på 272 sidor. Islamofobi nämns inte alls. Men Forum för levande historia har visat att var fjärde ung svensk muslim någon gång utsatts för antimuslimska övergrepp. En annan studie visar att bara två procent av svenskarna har en positiv eller ganska positiv bild av muslimer, medan 65 procent hade en negativ eller mycket negativ bild. 25 procent anser att muslimer inte ska ha samma rättigheter som andra religionsutövare, vilket direkt strider mot Sveriges grundlagsstadgade religionsfrihet.
Nätverket bakom rapporten önskar ett större engagemang från regeringen. Det är inte ett orimligt krav att händelserna i Forserum utreds, där somaliska familjer jagades i väg med våld och trakasserier. 40 procent av de muslimska samfunden har utsatts för skadegörelse, hot och våld, något som borde föranleda bidrag till säkerheten – såsom erbjudits utsatta judiska samfund. Det skulle också vara intressant med en genomlysning av hur ”kriget mot terrorismen” drabbat muslimers rättssäkerhet.
Jag tycker att Nätverket svenska muslimers rapport reser en intressant fråga när det gäller rasism och intolerans: Hur ser växelverkan egentligen ut mellan en regerings signaler, mediernas kunskapsspridning och civilsamhällets attityder?