Inte bara hbt-fester

Bland annat har de introducerat fetisch-, bdsm- och burleskteman i Uppsala, företeelser som snarare för tankarna till frisinnade världsmetropoler som Berlin eller Amsterdam, än till en liten akademisk ankdamm på en slätt i norr.
Bakom den utmanande satsningen står bland andra Urban Laurin och Emelie Hedlund, två samhällsengagerade klubbprofiler som inte hymlar med att de vill mycket mer än att bara fixa roliga fester med hbt-inriktning.
- Vi har äntrat Uppsalas klubbscen som en ångvält, kan man säga. Vår ambition har varit att göra något som ingen annan har gjort tidigare. Det kan låta kaxigt, men vill man få någonting gjort måste man nog ha den utgångspunkten, säger Emelie Hedlund.

Pink at Orange var inte först i Uppsala med hbt-vänliga klubbarrangemang. Under många år har till exempel klubben Orchidea anordnat uppskattade queerkvällar och studentföreningen FUGS har en lång tradition av normbrytande kvällsevenemang.
Men få andra klubbarrangörer har vågat sig på att inreda ett bondagerum där de besökare som vill kan få lära sig hur man binder någon på ett upphetsande sätt, erbjudit kroppsmålning eller bjudit in en turkisk flata från Berlin som föreläsare. Åtminstone inte i den konservativa staden Uppsala.
- Universitetets devis, "Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större", har länge varit en hämsko för Uppsala. Det tillhör den akademiska traditionen i den här staden att man ska komma fram till en gemensam norm för hur saker och ting bör vara, förklarar Urban Laurin.

Under sitt arbete med Pink at Orange har arrangörsduon inte bara fått erfara att heterovärlden är full av invanda föreställningar och avståndstaganden, även inom homo-, bi- och transrörelsen finns det tydliga grupperingar och åsiktsindelningar.
- Det är många som pinkar revir och det finns många informella nätverk inom queerrörelsen, säger Emelie Hedlund.
- Det finns till exempel en tydlig rangordning bland transpersoner. Lägst i rang står de som runkar med nylonstrumpor på sig. Drag queens har ett högre anseende. Allra högst i rang står de som har genomfört ett könsbyte. De brukar i sin tur se ned på andra transpersoner, säger Urban Laurin.
- Det verkar vara en del av deras emancipation, att de vill distansera sig från andra i transvärlden, förklarar Emelie Hedlund.

Ni har själv valt att aldrig spela schlager eller eurodisko på era fester. Är inte det också en sorts exkludering av en grupp?
- Vi har fått en del kritik för det och vi förstår att det kan tolkas som ett problem. Men det är så många andra som spelar sådan musik. Vi hoppas verkligen att Orchidea kommer tillbaka och att de fortsätter att spela schlager. Hittills har vi haft ganska tung musik, goa och psytrance till exempel. Framöver kommer vi att ha två dansgolv och då ska vi spela lite lättare dansmusik på det ena golvet, för att attrahera fler besökare, säger Emelie Hedlund.

Urban Laurin och Emelie Hedlund har själva mött en hel del fördomar, även från personer inom hbt-rörelsen. De är sambor sedan sex år tillbaka och somliga anser att deras förhållande är provocerande.
- Många har öppet fördömt åldersskillnaden mellan oss, säger Urban Laurin.
- En del påstår att jag faller in i de maktstrukturer som jag försöker motarbeta, berättar Emelie Hedlund.
Deras gemensamma budskap är dock att alla, oavsett ålder, sexuell läggning eller härkomst, ska kunna leva precis det liv de vill, så länge ingen kommer till skada. De vill också bekämpa mycket av den dubbelmoral som de menar genomsyrar mångas inställning till nakenhet och sexualitet.
- Tillståndsmyndigheten har förbjudit en queerklubb i Stockholm att låta tjejer vara barbröstade inne på nattklubben. Samtidigt har de inte protesterat när dokusåpakändisar visar brösten medan besökarna sprutar grädde på dem. Så länge det är heteronormativt så är det tydligen ok, säger Emelie Hedlund.

Att många framsteg har gjorts när det gäller hbt-personers rättigheter är de dock överens om. Urban Laurin, som själv är i 50-årsåldern minns vad homosexuella män kunde råka ut för förr i tiden.
- På 1950-talet försökte man "bota" bögar genom att visa heterosexuell porr för dem. Sedan visade de bögporr och då fick de elchocker, berättar Urban Laurin.
På andra håll i världen är situationen betydligt värre. I vissa länder är homosexualitet till och med belagt med dödsstraff, något som har tvingat åtskilliga hbt-personer att fly och söka asyl i andra länder. Pink at Orange har tidigare belyst homo-, bi- och transpersoners situation i förorten och de planerar att göra det igen.
- Vissa homosexuella som får asyl i Sverige tvingas gå under jorden även här, eftersom de är rädda för att bli trakasserade av sina landsmän. Jag har själv träffat en ung flata som blev bortgift med en kusin när hon var i 12-årsåldern. Hbt-rörelsen har hittills haft svårt att omfamna sådana personer, säger Urban Laurin som till vardags arbetar med ett integrationsprojekt i Gottsunda.

Att blanda tunga, angelägna ämnen med fördomsfritt festande har blivit Pink at Oranges signum och det är något som de kommer att fortsätta med även framöver.
- Under årspremiären på fredag bjuder vi in Klubb Idyll som anordnar en queer filmfestival på Slottsbiografen. Efter det blir det fest på Orange, säger Urban Laurin.
- I vår ska vi bland annat ha ännu en bdsm-kväll och ordna en fest med Rysslandstema. Vi funderar bland annat på att bjuda in en kosackdansinstruktör och spela rysk techno. Det är förvånansvärt många som klär ut sig efter de olika teman som vi har, säger Emelie Hedlund.
- Jag känner till flera relativt välkända män i Uppsala som tidigare bara vågade klä sig i kvinnokläder när de gick ut i Stockholm. Nu vågar de göra det även hemma. "Hos er är vi trygga", har de sagt. Och det känns fantastiskt, säger Urban Laurin.

Inte bara hbt-fester

Få klubbar har gjort ett så tydligt avtryck i Uppsalas nattliv som Pink at Orange. Efter drygt ett halvår har arrangörerna redan hunnit bli lokala pionjärer på en rad områden.