Inte bara "en polisfråga"
Att hota någon till livet är brottsligt. Italien har precis samma grundläggande lagstiftning på denna punkt som Sverige och alla andra demokratiska rättsstater. Och vad man än kan tycka om Italiens premiärminister Silvio Berlusconi eller om italiensk politik i allmänhet så har man rätt att utgå från att staten gör allt som står i dess makt för att skydda Saviano. Maffian i dess olika uppenbarelseformer har sedan 1980-talet bekämpats mer intensivt än tidigare av den italienska staten.
Men varför säger Horace Engdahl samtidigt att eftersom hoten mot Saviano är en polisfråga så är det "inte en fråga om att hävda yttrandefrihetens principer"? Dem är ändå nästan alla ense om, konstaterar han.
Men de som hotar Saviano är inte ense med oss andra. Detsamma gäller de fundamentalister som hotar Salman Rushdie. Engdahl verkar mena att det bara är meningsfullt att uttala sig om hot mot yttrandefriheten som kommer från politiska makthavare. Men det borde höra till allmänbildningen att inse att hot mot människors frihet inte bara kan komma från staten utan också från mäktiga företag, stora organisationer eller en intolerant allmän opinion. I fallet Rushdie stod och står för övrigt de styrande iranska ayatollorna - och därmed den iranska staten - bakom hoten. I fallet Saviano står den italienska staten på rätt sida, men dess auktoritet utmanas av en organisation som själv gör anspråk på våldsmonopol inom "sin" del av Italien - en konkurrerande statsmakt om man så vill.
Varken Svenska akademin eller Sveriges författarförbund kan göra något åt hoten. Men det kan inte vara fel att bidra till opinionsbildningen eller att ge den italienska staten sitt moraliska stöd i den kamp som måste föras mot en makt som hotar både staten själv och yttrandefriheten.
Så jobbar vi med nyheter