Insulinstörning ökar risk för Alzheimers sjukdom

Medelålders män med nedsatt förmåga att frisätta hormonet insulin löper ökad risk att på äldre dar insjukna i Alzheimers sjukdom. Det framgår av en ny svensk studie som i dag torsdag publiceras i den välrenommerade facktidskriften Neurology.

Uppsala2008-04-09 22:00
- Våra resultat talar för att tidigt insatta åtgärder för att normalisera kroppens omsättning av socker och insulin skulle kunna minska förekomsten av alzheimer och andra demenssjukdomar på äldre dar, säger doktoranden Elina Rönnemaa, läkare vid Akademiska sjukhusets geriatriska klinik.
Hon är en av de ansvariga för studien som bygger på uppgifter från den så kallade Ulsam-undersökningen med drygt 2 300 män i Uppsala.

När männen var 50 år deltog de i en omfattande hälsokontroll. I den ingick en specialundersökning av kroppens förmåga att vid behov frisätta hormonet insulin för att kunna ta upp ett extra tillskott av socker ur blodbanan. Under de 32 år som forskarna följt männen efter denna undersökning utvecklade 394 av dem i någon demenssjukdom eller förstadium till demens, varav 102 Alzheimers sjukdom. När forskarna närmare granskade vilka som utvecklat demens fann de att Alzheimers sjukdom var nästan 50 procent vanligare bland männen som vid 50 års ålder haft nedsatt förmåga att frisätta insulin än bland männen med normal insulinfrisättning.
- Detta pekar på att störd frisättning av insulin kan bidra till uppkomsten av Alzheimers sjukdom och att en lagom mängd insulin är viktig för hjärnans normala funktion, säger Elina Rönnemaa.

I likhet med flera tidigare undersökningar visar den nya studien att en speciell gen, APOE E4, kraftigt ökar risken för alzheimer. Denna relativt vanliga genvariant var nästan tre gånger vanligare bland männen med Alzheimers sjukdom än bland de övriga männen i studien.
- Sambandet mellan nedsatt förmåga att frisätta insulin och ökad risk för att på sikt insjukna i alzheimer gällde dock framför allt männen som hade andra varianter av APOE E-genen än APOE E4, säger Elina Rönnemaa.

Näst efter Alzheimers sjukdom är vaskulär demens den vanligaste demenssjukdomen. Vid vaskulär demens har hjärnan skadats av syrebrist till följd av blodproppar eller andra störningar av blodförsörjningen till hjärnan. Forskarna fann inget samband mellan nedsatt förmåga att frisätta insulin och vaskulär demens. Däremot hade männen som utvecklade vaskulär demens betydligt oftare än övriga män i studien vid 50-årskontrollen visat nedsatt förmåga att använda sitt insulin för att ta upp socker ur blodbanan.

Vid diabetes brukar frisättningen av insulin fungera sämre än normalt samtidigt som cellernas förmåga att utnyttja insulinet för att ta upp socker ur blodet är nedsatt.
- Mycket få av männen i studien hade dock regelrätt diabetes när de genomgick insulin- och sockertestet vid 50 års ålder.
Vad kan en person själv göra för att upprätthålla en normal insulin- och sockeromsättning och därmed sänka risken för att insjukna i diabetes och på sikt någon demenssjukdom?
- Det är svårt att direkt översätta dessa resultat till praktiska råd för enskilda personer. Framtida forskning får visa om till exempel de nya diabetesläkemedlen skulle kunna påverka även hjärnan, säger Elina Rönnemaa.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om