Luftstridsskolan har liksom många andra regementen runtom i Sverige fler utbildningsplatser än sökande till den nya grundutbildningen, GU, som den förkortas med militär akronym.
– Vi har plats för och behov av 80 personer i vår organisation, men vi fick bara 56. Och i går blev det 55, då en av de antagna hoppade av, säger Mattias Lundgren.
Två som inte hoppat av är Stefan Gustafsson och Oscar Haglund Blästa, 23 respektive 20 år gamla och båda från Uppsala.
– Jag tror att det är en bra utbildning, och jag vill testa innan det är för sent. Om jag fortsätter som anställd vill jag absolut åka på utlandsuppdrag om jag får möjlighet. Allt kan inte lösas verbalt, och då är det bra om man kan finnas med och göra en insats för att skydda civilbefolkning till exempel, säger Stefan Gustafsson.
Oscar Haglund ser de kommande nio månadernas utbildning på ungefär samma sätt:
– Det är en nyttig utbildning och bra erfarenhet oavsett vad jag väljer att göra sen. Om jag ska gå vidare och bli anställd har jag inte funderat över ännu.
För Mattias Lundgren, utbildningsansvarig för de två nyinryckta plutonerna med blivande soldater och officersaspiranter, är det inga problem att rekommendera stamanställning:
– Det är ett bra yrke och en bra arbetsgivare. Jag har arbetat i försvaret i 15 år, och hade civila jobb tidigare och kan jämföra.
Rekryterna börjar inryckningsdagen med att hämta ut sin utrustning i förrådet. Strumpor, byxor, jackor, kepsar, bälten, vinterrockar, sovsäckar … och kängor. Det är bara det sistnämnda som Mattias Lundgren har synpunkter på när det gäller försvaret:
– Det är brist på kängor över hela Sverige. Vi måste ha ordentliga kängor anpassade till vårt klimat, men nu är det en del som får djungelkängor med lufthål nära sulan och delvis av väv. Kängor för öken eller djungel. Det är illa. Men räcker inte förrådet av riktiga kängor till våra rekryter, då ordnar vi det på annat sätt, säger Mattias Lundgren bistert.
Kängproblemen är välkända och omdebatterade inom försvarskretsar. Debatten om hur svårt det varit med rekrytering till grundutbildning och också att behålla de som gått tidigare utbildningar har däremot nått ut till allmänheten.
Vid Luftstridsskolan står nu knappt 30 procent av platserna tomma, vid Ledningsregementet i Enköping är andelen ännu större. Till de 53 utbildningsplatserna har 32 personer antagits.
Ett undantag när det gäller rekryteringen är F17 i Ronneby, dit har man till och med fått fler rekryter än utbildningsplatser:
– De har varit bra på att marknadsföra sig, och vi kommer att försöka lära oss av dem och förhoppningsvis få lika goda resultat i framtiden. Att få söker hit kan också bero på att märkligt få till och med i Uppsala vet om att vi med 750 anställda finns här, säger major Mats Gyllander, informationsansvarig på Luftstridsskolan.
Inte heller har rekryteringen av kvinnor till Försvaret nått upp till de mål som satts upp. Tvärtom minskade andelen kvinnor som genomgått den grundläggande militära tre månader långa utbildningen, GMU som föregick GU, med fyra procentenheter till 13 procent i år jämfört med 2015. Av de 32 som nu antagits till GU vid Ledningsregementet är fem kvinnor. Vid Luftstridsskolan var nio av de 52 som hunnit rycka in strax efter lunchtid kvinnor.
– Vi vill väldigt gärna se att fler kvinnor söker sig hit. Det är en uppgift för oss och hela försvaret att se till att det blir så, säger Mats Gyllander.