På en demensavdelning på Höganäs vårdboende i Uppsala arbetar undersköterskorna Anna Donvill och Camilla Andersson. De har inte konfronterats med det dödliga viruset än.
– Och vi har all skyddsutrustning att ta till om det behövs, säger Anna Donvill.
– Men vi håller alla tummar och tår för att vi ska klara oss, säger Camilla Andersson.
Än så länge är vården på hemmet sig rätt så lik. Men inga besök är tillåtna.
– Anhöriga kan ha lite svårt att acceptera det. De vill komma och umgås på altanen med några meters distans, eller komma in på gården. Här tycker jag att informationen om vad ett besöksförbud verkligen betyder borde vara tydligare, säger Anna Donvill.
De äldre tas ut en och en, men bara på gården närmast boendet. En surfplatta har införskaffats för att anhöriga ska kunna facetajma, alltså prata med sin äldre på videolänk.
En som behövt arbeta i skyddsutrustning är Lea Lohman, undersköterska och arbetsplatsombud för facket inom hemvården i Ekeby. Det gjorde henne full av beundran för sjukhusvårdpersonalen som bär utrustningen jämt.
– Det var varmt och väldigt jobbigt, värre än jag trodde, säger hon.
Överlag tycker hon annars att arbetet fungerat över förväntan.
– Vi har bra och vana vikarier och vi är alltid noga med hygienen.
Men oron finns där för att smittas av eller själv smitta sina brukare.
– Visst finns en viss nervositet. Men jag har själv varit hemma tre veckor med förkylning. Det är det man kan göra, säger hon.