Inget nytt med nyttan i forskningen
1700-talets Sverige led av nyttofixering och mätmani. - Man kan fundera på om man i framtiden kommer att se på oss som lika besatta, säger Karin Johannisson, professor i idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet.
- Det är egendomligt att man inte på högsta beslutande nivå i Sverige inser att ju mer teknisk och avancerad naturvetenskaplig och medicinsk kunskap vi får, desto mer behövs samhälls- och humanvetenskaperna.
Hon tar som exempel klimatforskning eller genetik.
- Vi behöver kunskap om hur nya rön inom sådana områden påverkar oss, vår moral, våra identiteter, vårt faktiska agerande. Vi är illa ute om vi inte har redskap för att till exempel diskutera konsekvenser av en radikal genetisk bild av människan.
Samtidigt ser hon anledning till viss självkritik inom humaniora och samhällsvetenskap.
- Det finns en kverulantisk attityd, en del säger att de inte är intresserade av att nyttiggöra sin forskning, att den är tillräcklig i sig. Det är inte försvarligt. Alla ska kunna precisera på vilket sätt deras forskning är nyttig och viktig.
Regeringen betonar i forskningspolitiken vikten av innovationer och ser ett direkt samband med framgångar för svenskt företagande. Men kopplingen mellan tillväxt av kunskap och kapital är inte självklar och har inte alltid gjorts, menar Karin Johannisson.
- Före 1970-talet fanns en positivare inställning till grundforskning, en stark tilltro till att vetenskapen själv genererade framsteg. Allt skedde på friare villkor och politikerna styrde inte finansiär ingen lika medvetet.
Det finns dock en epok som kan tyckas genklinga i vår egen.
Karin Johannisson har intresserat sig för 1700-talets besatthet av nytta och mätresultat. Allt skulle mätas, moral liksom olika personkategoriers kapitalvärde. Professurer i ämnen som hebreiska och astronomi sågs som onyttiga och höll på att försvinna. Men universiteten stretade emot och fick behålla sina gamla professurer, men fick nya i fysik, kemi och ekonomi. De sågs som nyttiga och antogs öka den svenska produktionen och exporten, och minska importen.
- Man kan fundera på om man i framtiden kommer att se på oss som lika besatta.
I dag betonas ånyo vikten av att kunna mäta effekter och resultat, menar Karin Johannisson.
- I alla sektorer hör man om mätbarhet och evidens. Visst behövs det men när det blir ett mantra har det gått för långt. Och det är mycket lättare att hitta redskap för att mäta effekter av forskning inom naturvetenskap än humaniora.
En annan av regeringens forskningsnyheter är att anslagen till universiteten och högskolorna fördelas i konkurrens. Bäst ska få mest. Som mått används bland annat förmågan att attrahera externt kapital. Men att använda framgång i att locka pengar som mått på värdefull forskning kan vara ett felslut.
- Lika gärna kan det handla om att man är duktig på att anpassa sig till normen, säger Karin Johannisson.
Så jobbar vi med nyheter