På onsdagskvällen ringde Sigge Linds syster och berättade att deras mamma hade ramlat och skadat sig.
Klockan var fem i åtta en onsdagskväll när Sigge Lind fick ett samtal från sin syster Titti. Deras mamma hade ramlat och skadat sig, troligtvis var någonting brutet. Hemtjänsten hade redan hunnit dit och hade ringt ambulansen.
Sigge som bor några hundra meter från sina föräldrar skyndade dit. När han kom fram stod ytterdörren öppen. Väl inne i huset och rörde han sig till badrummet, där hittade han sina 93-åriga föräldrar.
Vid dörröppningen satt hans dementa pappa Sigvard på sin rullator och tittade oförstående in i badrummet. Där inne låg Sigges mamma på det kaklade golvet. Med en kudde under huvudet och en filt över sig låg hon och skrek av smärta. Sigge som precis kommit dit och inte visste vad som hänt började leta efter hemtjänsten. Men var han än letade hittade han dem inte.
När Sigge Lind kom fram låg hans mamma på badrumsgolvet.
Det visade sig att de har åkt innan Sigge hunnit dit, och lämnat hans föräldrar ensamma.
Kvart i åtta, nästan en timme efter att hemtjänsten larmat, anlände ambulansen.
– Jag blir förbannad på hemtjänsten när de gör så här. Hon låg och skrek: "nu dör jag, det gör så ont". Hon hade legat där i 50 minuter om jag inte hade kommit.
Hemtjänsten hade redan åkt när Sigge kom fram.
Sigges syster Titti, som fick samtalet från hemtjänsten, förstår inte deras sätt att agera.
– Hemtjänsten ringde mig och berättade att mamma hade ramlat och att något antagligen var brutet. Men de kunde inte stanna för att de hade så mycket att göra.
För Titti som inte bor nära sina föräldrar var situationen svår.
– För mig tar det 20 minuter med bil att åka ut, det hade känts jättekonstigt om inte Sigge hade kommit, säger hon.
Sigge är frustrerad och arg över hemtjänstens sätt att ta hand om deras föräldrar.
– Hemtjänsten ska fan i mig vara kvar om de är där och ringer ambulansen. De kom tillbaka och skulle titta till hur allt var först efter att ambulansen hade hämtat morsan, säger han upprört.
Sigvard har bott i huset tillsammans med Inger sedan 1974. Efter olyckan kanske han tvingas flytta.
Sigvard och Inger Lindh, båda 93 år, har bott tillsammans i sitt hus i Sunnersta sedan 1974. 17 april kommer de ha varit gifta i 70 år. Trots sin höga ålder och demens har de kunnat bo kvar i huset tack vare hemtjänsten som de haft sedan fem år tillbaka. Vad som kommer hända nu är syskonen inte säkra på.
– Enda anledningen till att de har bott kvar i huset är för att pappa vill det. Efter det här måste vi kanske tvinga honom att flytta till ett boende, berättar Sigge.
Det är inte säkert vad som kommer att hända Sigvard nu.
Susanne Andersson, områdeschef för hemtjänsten i Uppsala kommun, ser allvarligt på det som hänt. Enligt rutinerna i Uppsala kommuns hemtjänst ska personalen stanna kvar hos den skadade tills att vårdpersonal bedömt skadan. Något hon menar att personalen inom deras hemtjänst ska veta.
– Det borde vara känt i verksamheten, så här har det brustit i denna situationen, säger Susanne Andersson.
I sådana fall som Ingers, där någon skadar sig svårt, ska inte hemtjänsten ha så bråttom att skadade lämnas ensamma menar hon.
– Det handlar om kommunikation i verksamheten. Det går att omfördela resurserna i sådana specifika fall. Att sitta kvar hos en brukare är högt prioriterat.
Det är för tidigt att säga om Inger kommer kunna återvända hem.
Hur det kommer går för hans mamma efter fallet vet inte Sigge. Men han är inte optimistisk.
– Vi har fått veta att hon ska in på operation. Hon är 93 år och väger 43 kg, så hon kommer nog aldrig tillbaka. Helt ärligt vet jag inte om hon kommer att klara sig, säger han
Sedan dess har Inger opererats och blivit inlagd på akademiska sjukhuset. När hon skrivs ut från sjukhuset ska hon bli placerad på ett korttidsboende, men hur länge hon kommer bli kvar där går inte att säga än.