Ingenting hände efter diskrimineringsanmälan

Karzan Kader från Uppsala anmälde två Stockholmskrogar för etnisk diskriminering efter att ha filmat hur vakterna vägrade släppa in honom och hans kompisar. Men trots att nästan fyra år gått har ingenting hänt. - Jag känner mig blåst, säger Karzan Kader.

Foto: Marie Ström

Uppsala2009-04-05 07:00
Historien börjar 2004. 21-årige Karzan Kader har nyligen flyttat till Stockholm från Sävja i Uppsala. Han och några kompisar ska gå ut. Alla har utländskt utseende, själv är Karzan Kader född i irakiska Kurdistan.
Han är förväntansfull och nämner några krogar han vill gå till. "Glöm det. Det är lättare att komma in i Sverige som utlänning än att komma in där", säger hans kompisar. Karzan Kader tror inte riktigt på dem. I Uppsala har han aldrig haft problem att komma in på krogen.
- Men i Stockholm blev vi nekade varenda helg. Vakterna skyllde på allt möjligt. Att det var gäst­lista, att det var bokat eller en ­studentskiva fast det var helt fel årstid. Det enda som skilde oss från de andra i kön som kom in var att vi var blattar. Man känner sig liten. Maktlös, säger han.

Till slut får Karzan Kader nog. Han kontaktar SVT, som utrustar honom med en dold kamera. Under flera helger dokumenterar han och hans kompisar hur krogvakterna agerar. Resultatet visas i programmet Faktum och genomslaget i medierna blir stort. Karzan Kader anmäler på en advokats inrådan två av krogarna till diskrimineringsombudsmannen, DO, och kräver dem på skadestånd.
- Det var skönt att se att folk brydde sig. DO blev jätteglada. De hade fått in en hel massa liknande ärenden, men inget som var så väl dokumenterat, säger Karzan Kader.

Sedan blev det tyst. Månaderna gick utan att något hände. Efter två år fick Karzan Kader ett brev från DO där det stod att ärendet preskriberats. Något som DO förklarade med uteblivna svar från krogarna och bristande resurser. På grund av detta hade de helt enkelt inte hunnit väcka åtal i tid. "Ärendena har beklagligtvis kommit att bli liggande utan att några vidare utredningsåtgärder vidtagits", skriver myndigheten själv om saken.
- Jag kände mig helt våldtagen. Lurad. Jag litade på dem. Men det var som min röst togs ifrån mig. Allt jag kämpat för gick åt skogen. Och jag fick inte ens någon ursäkt.
Efter nederlaget blev Karzan Kader kontaktad av Juan Fonseca på Diskrimineringsbyrån som åtog sig att driva fallet vidare gratis.

Nu ligger ärendet hos Justitiekanslern, som ska pröva om DO misskött sig och om Karzan Kader har rätt till skadestånd från staten. Men även hos JK har ärendet fått samla damm - trots att ett drygt år har gått sedan anmälan kom in har ingenting hänt.
Dröjsmålet beror, enligt handläggaren Gun Löfgren Cederberg, på för lite resurser. Vart femte fall hos JK är mer än ett år gammalt.
- Ärendena blir fler och fler för varje år och personalen ökar inte i samma takt. Men det här ärendet ska avgöras senast första juli, säger hon.
Karzan Kader börjar dock bli otålig. Han säger att han längtar efter att sätta punkt och ibland ångrar att han gjort något över huvud taget.

I dag går han andra året på ­Dramatiska Institutets filmregiutbildning.
En viktig drivkraft är att berätta om de utsatta i samhället. Men hans förtroende för myndig­heternas möjligheter att hjälpa till i kampen mot orättvisor har fått sig en törn.
- Det känns sorgligt. För vart ska man i så fall vända sig när ­något är fel?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om