Carina Lindgren har nästan alltid jobbat på sista april och på sträckan Uppsala-Stockholm. Men inte i år, då ska hon vara ledig, berättar hon missmodigt.
– Ja, för jag tycker det är hur mysigt som helst. Alla är glada och ska göra något kul. Det ligger förväntan i luften och ingenting är som vanligt.
Situationen inne i tåget är dock snarlik varje år: Folk står och sitter som packade sillar och biljettkontrollen görs innan ombordstigning, annars hinns det inte med. De flesta sköter sig, det är knappt någon skadegörelse. Däremot kan en och annan kräkas på tåget och det finns de som urinerar lite var som helst.
– Det är inte så fräscht precis, säger Carina Lindgren.
Den stora ruschen är på morgonen och förmiddagen, då väller folk ur vagnarna vid Resecentrum. Klungor av människor tar sikte på snabbaste vägen mot Ekonomikum, det vill säga över spårområdet. Det kan bli stressigt för Carina Lindgren att se till så att ingen blir påkörd.
– Fast nu har vi ordnat det så bra med vakter och poliser som slussar folk vidare så det har blivit svårare att gena över spåret.
Sent på kvällen, när alla ska hem, är stämningen en helt annan. Någon har tappat plånboken och hittar inte sin biljett. Det är fyllestök och spritångor som blandas med den kvalmiga luften.
– Det är oftast de allra yngsta som tappat bort plånboken, då tycker jag synd om dem. Det tjänar ingenting till att vara ond i en sån situation, säger Carina Lindgren.
Men trots att hon gillar att jobba en sådan här dag hoppas hon ändå alltid på att det ska regna.
Det blir lite lugnare så.