Ingen ökad självmordsrisk för FN-soldater
Trots att soldater i fredsbevarande tjänst utomlands riskerar att utsättas för svåra traumatiska händelser löper de inte förhöjd risk för självmord efter hemkomsten. Tvärtom är självmord betydligt mindre vanliga bland dem än bland befolkningen i allmänhet.
- Även om det säkert finns utrymme för förbättringar talar våra resultat för att urvalsprocessen till svenska fredsbevarande styrkor i det stora hela fungerar bra, säger överläkare Per-Olof Michel vid Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Sedan tidigare är det känt att självmordsfrekvensen är kraftigt förhöjd bland personer som lider av så kallad posttraumatisk stress, till exempel soldater som varit med om livshotande händelser i krig.
- En del soldater i fredsbevarande operationer utsätts också för potentiellt traumatiserande händelser, men få studier har undersökt om detta går att avläsa i form av ökad självmordsfrekvens även bland dem, säger Per-Olof Michel.
Den nya studien omfattar svenska soldater som deltagit i fredsbevarande operationer från mitten av 1950-talet och framåt, till exempel i Cypern, Libanon, Kuwait, Somalia, Bosnien och Kosovo. I några av områdena pågick omfattande strider även under den tid som fredsbevarande styrkor fanns på plats.
Av de nära 40 000 soldaterna dog 1192 efter hemkomsten, varav 182 i självmord. Det var 91 självmord färre än vad man kunde förvänta sig om soldaterna haft samma självmordsfrekvens som svenskar i allmänhet i samma åldrar.
Även dödligheten i olycksfall, mord och alla andra dödsorsaker var betydligt lägre bland de tidigare fredsbevarande soldaterna än bland befolkningen i stort.
Innebär detta att erfarenheten av fredsbevarande militärt arbete i själva verket fungerar som ett slags skydd mot självmord och andra former av våldsam död senare i livet?
- Nej, snarare återspeglar den lägre självmordsfrekvensen att svenska soldater som väljs ut för fredsbevarande missioner redan i utgångsläget har bättre psykisk hälsa än vad svensken i gemen har. En bidragande förklaring kan också vara att omhändertagandet av de soldater som utsatts för potentiellt traumatiserande händelser fungerat ganska bra. Detta måste dock utvecklas i de mer komplicerade insatser som svenska förband i framtiden kan hamna i, säger Per-Olof Michel.
Studien publicerades nyligen i facktidskriften Military Medicine.
Så jobbar vi med nyheter