Ingen majoritet med SD

Den som följde partiledardebatten i riksdagen i onsdags märkte det det tydligt: inte bara socialdemokraterna utan också de borgerliga partiledarna var mycket angelägna att framstå som sanna vänner till Miljöpartiet. Varför var detta så viktigt för alliansledarna? Svaret är att man hoppas kunna nå någon form av samförstånd med Mp om det värsta skulle hända och Sverigedemokraterna både kommer in i riksdagen och får möjlighet att bli tungan på vågen.
Får Alliansen eller de rödgröna på egen hand mer än hälften av mandaten så spelar SD ingen roll - de får yttra sig och lägga förslag som alla andra men de kommer inte att ha något inflytande. Men vad händer om varken Alliansen eller de rödgröna får egen majoritet? Detta scenario sönderfaller i ytterligare två, beroende på om allianspartierna blir större än de rödgröna eller om det blir tvärtom. Vill man komplicera frågan ytterligare kan man spekulera i att inte bara Sverigedemokraterna utan också Piratpartiet får riksdagsmandat. Men den stora frågan gäller Sverigedemokraterna: kan man tänka sig situationer där partiet accepteras som del av ett regeringsunderlag - borgerligt eller rödgrönt?

UNT genomförde i våras på ledarsidan en ingående granskning av Sverigedemokraternas bakgrund, ståndpunkter och uppträdande (finns att läsa på unt.se). En liknande granskning har under det gångna året också gjorts av Sydsvenskan, liksom av bland andra programmet Kaliber i Sveriges radio. Slutsatserna har i samtliga fall blivit desamma: Partiets värderingar står i direkt motsatsställning till dem som är gemensamma för demokratiska partier av alla tänkbara schatteringar. Partiets bakgrund i öppet nazistiska grupperingar märks tydligt av länkar och bloggar som vem som helst lätt kan hitta på nätet.
Skulle de rödgröna bli större än Alliansen, men inte få egen majoritet så måste man räkna med att regeringen Reinfeldt avgår. På samma sätt måste man räkna med att Mona Sahlin kommer att hävda att bollen fortsatt ligger hos Reinfeldt om allianspartierna blir större än de rödgröna. Att Reinfeldt skulle sätta sig i samtal med Sverigedemokraterna för att försäkra sig om tillräckligt stöd om de rödgröna fått fler mandat måste anses vara helt uteslutet - liksom att Sahlin skulle göra det om situationen blev den omvända.

Men frågan är inte utredd i och med detta. Det block som blivit störst kan visserligen räkna med att få igenom sina förslag i riksdagen så länge som Sverigedemokraterna inte väljer att aktivt rösta med den övriga oppositionen när deras egna förslag fallit bort. Men varför skulle Sverigedemokraterna godvilligt acceptera att spela på dessa villkor? Tvärtom är det sannolikt att partiet så fort tillfälle bjuds kommer att hota att fälla ett regeringsförslag, alternativt erbjuda förhandlingar för att rösta på det ena eller andra sättet. Vem som sitter i regering och vem som är i opposition är då likgiltigt - det överordnade syftet kommer dels att vara att ge intrycket att SD har verkligt inflytande, dels att kompromettera övriga partier.
Den enda typ av regering som med trygg självklarhet kan stå emot sådana försök är en majoritetsregering. Kan varken allianspartierna eller de rödgröna bilda en sådan på egen hand så får man därför - om man vill gardera sig mot utpressningsförsök från SD och gradvis legitimering av partiet som en acceptabel partner - pröva något annat. Allt tyder på att det alternativ som ligger närmast till hands för alliansledarna då är att nå fram till någon sorts uppgörelse med Miljöpartiet. Men också andra lösningar måste kunna övervägas - självrespekten och möjligheten att vinna fortsatt stöd bland väljare som tycker värderingar är viktiga skulle annars skadas allvarligt.
SD har lyckats sämre än man väntat sig både i EU-valet och i kyrkovalet. Förhoppningsvis slipper vi dem i riksdagen. Men kommer partiet verkligen in så måste det vara en prioriterad uppgift för alla demokratiska partier att se till att en stabil regering kan bildas utan stöd från Sverigedemokraterna.