Ingen hörde av sig om utbildning

I våras tog skolan upp det mesta av Hozan Ibrahims tid. Fem dagar i veckan ägnade han morgon till kväll åt lektioner och läxläsning. Han trivdes med det.
– Jag fick ju läsa alla ämnen, allt jag ville. Och jag kunde se att jag kanske har en framtid här i Sverige. Att jag kanske kan bli något, säger han.
Skolan han läste vid var Portalen som anlitats av kommunen för att tillsammans med Uven bedriva undervisning för bland annat flyktingbarn.
Men inför höstterminen gick kontraktet med Portalen ut och kommunen valde då att inte förnya det. I stället skulle eleverna börja vid Uven. Men det beskedet fick aldrig Hozan och hans klasskamrater.
– Det var jättejobbigt att inte alls veta under hela sommaren vart man skulle ta vägen. Alla mina kompisar visste ju och de frågade mig om var jag skulle börja och då kunde jag inte svara. Man skäms nästan för man undrar om det är något fel på en – om man inte är värd att gå i skolan, säger Hozan Ibrahim.

Inte ens när höstterminen väl satte i gång hade Hozan Ibrahim eller hans två klasskamrater fått besked om vart de skulle börja. Därför vände de sig till Portalen igen som sedan dess undervisat dem på ideell basis.
– Vi kan ju inte bara strunta i de här människorna. Det här är elever som kommer från en traumatisk bakgrund och som väldigt lätt kan hamna snett
i samhället om man inte hjälper dem och ger dem stöd på rätt sätt. Men vi kan inte hålla på att göra det här gratis, det går inte ihop, säger Tomas Jansson, verksamhetsansvarig vid Portalen.
I slutet av augusti tog han och eleverna därför kontakt med S:t Olofskolan som är en del av Uven och lyckades skriva in eleverna. Men allt skolan kan erbjuda är två undervisningstillfällen i veckan som är två och en halv timme långa vardera.
– Det räcker inte. De här eleverna har rätt till mer undervisning och de behöver en helhetslösning, säger Tomas Jansson.

Anders Gentzel är rektor för Uven där S:t Olofskolan ingår. Enligt skollagen har han det yttersta ansvaret för att Hozan Ibrahim och alla andra elever får den undervisning de är berättigade till. Anders Gentzel anser dock att han gjort allt han kunnat.
– När jag gick på semester var alla informerade om att de här eleverna skulle börja på S:t Olofskolan och det trodde jag att eleverna också gjorde. Jag vet inte hur de hamnade mellan stolarna, men jag ringer inte varje dag och hör efter vilka elever som är där eller inte, säger han.
Men även efter att eleverna blivit inskrivna och du visste om deras situation så har de fortfarande inte fått den heltidsundervisning i alla ämnen de har rätt till, varför?
– Den bedömning görs av varje lärare och studievägledare som beskriver innehållet i de här elevernas studieplaner.

Men du har väl ett ansvar för att dina elever får den undervisning de har rätt till?
– Jag kan bara beklaga det. Jag säger inte att jag inte har ett ansvar men de här eleverna är på en annan enhet och jag kan inte ha koll på alla.
Hozan Ibrahim har nu varit i personlig kontakt med rektor och sin studievägledare flera gånger och bett om att få läsa mer. Och han har därmed precis fått testa på att gå vid Bolandsgymnasiet, vilket han trivs med. Men han känner sig fortfarande sviken.
– Det är som att Uven tycker att allt är bra nu, som att vi kan glömma det som hänt. Men jag har fortfarande förlorat halva terminen som jag nu måste försöka ta igen, säger han.