Då tröttnade Solrun Åberg på att att kroppen inte längre samarbetade.
– Jag var pensionär och hade halkat och ramlat några gånger, och då kände jag att jag måste få balans och styrka i kroppen. Så jag testade styrketräning. Det första passet var så jobbigt att jag skrattade hela tiden, det var så tokigt. Men det var stimulerande, så jag fortsatte.
Det var sju år sedan. I dag är Solrun Åberg 77 år och tränar två gånger i veckan med personliga tränaren Sofia Norman, i den lilla källarlokalen på Uppsala träningsstudio.
– Jag har inte ramlat sedan dess. Och förut hade jag benskörhet, men det har blivit så mycket bättre att jag inte behöver ta mina tabletter längre. Mina vänner är lite imponerade att jag tränar när jag är 77 år. Jag känner ingen annan som gör det, inte i min ålder.
Solrun Åberg lägger händerna tillrätta i de gummiband med ringar som är fästa i källarväggen. Det är dags för en roddövning, en av hennes favoriter.
– Jag gillar den här. Den är stimulerande, det är lite fight i det hela.
Hon lutar sig först tillbaka, rak i kroppen, och drar sig sedan långsamt framåt mot väggen. Personliga tränaren Sofia Norman följer hennes rörelser med blicken.
– Det är väldigt roligt att träna äldre eftersom det hjälper dem så mycket i vardagen, berättar Sofia Norman.
– Allt handlar om att underlätta vardagen. Att lyfta kettlebells för att lättare kunna bära matkassar, till exempel.
Vad måste du som personlig tränare tänka särskilt på med en äldre kund?
– Att alla kan ha olika förutsättningar som man måste anpassa träningen efter, sjukdomar eller svårigheter. Solrun är dock helt frisk, så vi fokuserar på rörlighet, balans och styrka. Hennes koordination och kroppsmedvetenhet har blivit väldigt mycket bättre. Det är jättehäftigt att börja styrketräna vid 70 års ålder, hon är en riktig kämpe.
I en annan källare i Uppsala, inte långt bort, rättar Per Hedlund till greppet om stången i bänkpressen. Han är 62 år, och har nu tränat på Luthagen Fitness Center i ett drygt år.
– Jag hade aldrig satt min fot inne på ett gym tidigare. Jag har alltid tyckt att det varit lite fånigt, att jag ska betala för att springa på något löpband. Men när jag en dag skulle ta ner ett buskage med motorsåg hemma på tomten, kände jag plötsligt hur det gjorde ont överallt i kroppen. Varken muskler eller flås räckte till något jag gjort hundratals gånger, och då tänkte jag att det är nu eller aldrig att göra något åt saken.
Per Hedlund kom i kontakt med PT:n (personliga tränaren) Håkan Andersson, och berättade om sin önskan: han ville kunna göra armhävningar. Och efter tio veckors träning kunde han göra femton stycken. I dag märker han stor skillnad, även när han är stillasittande på kontoret.
– Förut hade jag nästan alltid ont i ryggen, det sa jag när jag kom hit. Nu har jag aldrig det längre.
Håkan Andersson berättar att det finns en förhöjd skaderisk när äldre tränar, men att mycket hänger på tekniken.
– Skaderisken kommer när man gör fel. Man ser ofta unga som tar alldeles för mycket vikt och inte kan göra hela rörelsemönstret, då tränar man inte det man tror att man gör. Därför tar man hellre en lättare vikt än man skulle klara, speciellt med äldre klienter, för att träna rörligheten samtidigt. Man måste hela tiden anpassa passen efter vad de klarar av.
För Per Hedlund var det viktigt att hitta en PT han kunde känna sig trygg med, för att kunna ta steget in på mattan.
– När jag träffade Håkan kändes det plötsligt okej med gym, det är väldigt viktigt att man känner förtroende för sin PT. Man vill ju inte få en skivstång i huvudet.