"Jobbet är roligt, tack vare barnen. Men det är också väldigt slitigt", säger Ingela Berg
– Nej, den här lönen går inte att leva på. Det är tur att jag har min man, säger hon.
Det är sen eftermiddag och hämtningstid här på Brune förskola i Luthagen. "Hejdå Ingela!" ropar en pojke glatt medan han hoppar upp på sin cykel. Ingela skrattar och vinkar tillbaka.
– Barn är ju roliga, på så sätt är det givande. Men det är ett krävande jobb, med stora barngrupper, höga ljudnivåer och fysiskt slitigt.
Ingela Berg är 41 år och har jobbat som förskolevikarie i Uppsala i flera år, med minimilön enligt kollektivavtal. I våras fick hon fast anställning, och fick även då minimilönen, som efter årsskiftet ligger på 22 500 kronor. Det är främst barnskötare och vårdbiträden som har så här låg lön.
Tidigare jobbade Ingela Berg i kassan på Ica. 2016 tjänade hon mer där än vad hon idag har som barnskötare.
– Barn är tydligen inte mer värda än makaroner. Det är vansinnigt att ett så samhällsviktigt jobb inte värderas högre.
På grund av Ingelas låga lön är hon och hennes man tvungna att vända på varje krona nu när mat och annat blivit så dyrt.
– Då har vi ändå inga barn. Om vi skulle separera hade jag behövt flytta hem till mamma. Jag förstår inte hur ensamstående barnskötare klarar sig.
Högst lön av alla kommunanställda i Uppsala har stadsdirektören. Hon tjänar åtta gånger mer än Ingela Berg.
– Det är svårt att förstå hur löneskillnaderna kan vara så stora. Men jag vet ju inte vad hon gör, hon har säkert väldigt mycket ansvar.
För den som fyllt 19 år är minimilönen 22 500. I Uppsala är det främst barnskötare och vårdbiträden som tjänar så lite.
Som fast anställd på kommunen kommer Ingela Berg att få en viss löneökning varje år. Men hon önskar tydligare kriterier för hur hon kan få upp lönen snabbare eftersom hon ligger på en så låg nivå. Hon känner också att det är otydliga gränser kring ansvar och arbetsuppgifter mellan henne som outbildad barnskötare och de utbildade förskollärarna.
– Som barnskötare gör man mycket som egentligen inte ingår i lönen, utifrån vad som står i arbetsbeskrivningarna. Är förskollärarna borta ska ju avdelningen rulla på ändå. Det är stora barngrupper och många barn som kräver extra stöd.
Är det värt det?
– Jag har funderat mycket på det den senaste tiden. Inte minst för att det är väldigt kroppsligt påfrestande. Allt sker ju nere på barnens nivå, man gör allt på golvet känns det som.
Har du funderat på att gå tillbaka till Ica?
– Ibland. Men efter femton år tröttnade jag på att jobba kvällar och varannan helg. Samtidigt fick man ju OB-ersättning, så när jag jobbade 30 timmar där fick jag ändå ut mer än jag har nu.