1979 utsågs hon till riksdagens förste vice talman och 1991 till Sveriges första kvinnliga talman. Hon hade också kunnat bli Moderata samlingspartiets första kvinnliga partiledare, men förlorade 1986 mot Carl Bildt. Hon blev i stället partiets andre vice ordförande fram till 1993, men lämnade Moderaterna 2006 och föredrog därefter att kalla sig allmänborgerlig.
Hennes inrikespolitiska huvudintressen också efter riksdagstiden handlade om familjepolitik och skattefrågor. Hon fick inte i alla delar som hon ville, men hennes inlägg – också i UNT – tvingade dem som inte höll med att se över och förbättra sina egna argument. Hennes integritet och självständighet var obestridlig.
Ingegerd Troedsson hade stort politiskt inflytande under några viktiga skeenden i den inrikespolitiska utvecklingen. Men själv misstänker jag att hon var mest stolt över den insats hon gjorde vintern 1991, när hon ledde en av tre riksdagsdelegationer till de ockuperade baltiska huvudstäderna och direkt på plats kunde markera riksdagens och svenska folkets stöd för demokrati och självständighet för Estland, Lettland och Litauen.
Håkan Holmberg
politisk chefredaktör