HBTQI-mottagningen var den första i sitt slag och drevs under andra halvan av 2018 i RFSL Uppsalas regi. Projektet var finansierat av Region Uppsala, och överenskommelsen var att mottagningen skulle finansieras så länge regionen fick statligt bidrag för det. När det statliga bidraget upphörde vid årsskiftet, upphörde även finansieringen av mottagningen. Enligt Maria Kindstedt, psykolog med inriktning mot HBTQI-personer, var mottagningen ett välkommet inslag i Sverige. Hon arbetade själv där och berättar att de blev fullbokade redan innan de öppnat.
– Mottagningen erbjöd en trygg miljö och vi som arbetade där har specialistkunskap som är ovanlig i Sverige, säger Maria Kindstedt.
Precis innan sommaren fick regionen förnyat statligt bidrag – men om pengarna ska användas till en återöppning av HBTQI-mottagningen är oklart, vilket oroar Maria Kindstedt. Hon menar att behovet av riktade insatser mot HBTQI-personer är stort. Särskilt då många HBTQI-personer drar sig för att söka vård.
– Det finns exempelvis undersökningar som visar att 60 procent av unga transpersoner vid något tillfälle har försökt ta sitt liv. Många är dessutom rädda för att bli dåligt bemötta i den vanliga vården. Det är en väldigt utsatt grupp, säger hon.
Malin Sjöberg Högrell (L), sjukhusstyrelsens ordförande, håller med om att det är viktigt med riktade insatser för HBTQI-personer, men att den tidigare lösningen där RFSL drev psykologmottagningen inte är att föredra. Däremot säger hon att regionen gärna diskuterar med RFSL för att hitta ett bra samarbete.
– Vi vill hitta en helhetslösning i hela regionen, i stället för en särlösning som kanske bara når en liten del av de som behöver vård. Det är viktigt att alla delar av vården blir bättre anpassade för HBTQI-personer, säger Malin Sjöberg Högrell.
I nuläget kan hon dock inte säga exakt hur det kommer att bli.
– I höst ska vi få förslag från utredarna om hur pengarna bör användas. Men vår ambition är att använda dem på annat sätt.
Maria Kindstedt tycker inte att det är rimligt att lägga ned mottagningen med argumentet att det i stället krävs en helhetslösning.
– Vill man komma vidare i det här arbetet måste man satsa. Om det då finns en mottagning som visar sig fungera, förstår jag inte varför man ska sluta med det. Särskilt inte eftersom psykiatri för HBTQI-personer är så eftersatt i Sverige, säger hon.