Att Abdulwahab var ensam om dådet, i den meningen att ingen annan terrorist vid detta tillfälle tycks ha funnits i närheten, är en iakttagelse som står sig. Uppgiften att en man dykt upp från en sidogata och fotograferat den döde Abdulwahab bedöms inte ha något intresse för utredningen.
Däremot håller inte uppfattningen att bomberna var amatörmässigt hopkomna. Tvärtom förefaller de, enligt Säpo, ha varit välgjorda även om utlösningsmekanismen klickade. Abdulwahab försökte av allt att döma utlösa de bomber han själv bar på flera gånger mitt på Drottninggatan och gick in på Bryggargatan för att rätta till det som inte fungerade. Det var då som explosionen inträffade. Bilbomben exploderade som avsett.
Slutsatsen av detta måste bli att Abdulwahab haft nära kontakt med ”professionella” bombillverkare. En rättslig undersökning pågår i Storbritannien. Även om han var ensam om dådet så var han knappast isolerad.
Förändrar dessa nya insikter bilden av terrordådet? Ja, i ett avseende. Att vifta bort Abdulwahab som enbart en fumlig amatör håller inte. Och det är viktigt att inse att även om antalet personer som kan tänkas ge sig in i terroristisk verksamhet är litet så har de tillgång till kontaktnät och tekniskt kunnande som kan omsättas i förödande angrepp på samhälle och medmänniskor.
Omedelbart efter dådet spreds en mängd rykten och löst grundade påståenden – precis som alltid sker vid spektakulära händelser som denna. Men det är inte ryktesspridning på nätet utan polisens utredningsarbete som gjort att bilden av vad som hände nu blivit tydligare. Också polisen gör misstag, men det är ändå där som kompetensen att värdera och analysera olika uppgifter finns.
Naturligtvis ställs frågan på nytt om Abdulwahab hade kunnat identifieras i förväg som blivande terrorist och hejdats. Men svaret kan inte bli något annat än för ett år sedan. De absoluta garantier vi ibland önskar finns inte.