"Inför vildsvinsjulskinka"

Förra året fälldes 50 000 vildsvin och med nuvarande utveckling kommer den siffran att vara tre gånger så stor om tre år. Det tror Jägarförbundet, som också förutspår att svenskarna om några år äter mer vildsvinskött än älgkött. Och man har visst stöd för sin teori: enligt en Sifoundersökning ökar intresset för vilt och 59 procent har svarat att man gärna skulle vilja äta mer viltkött.

Men det finns ett problem. Jägarkåren har, precis som markägare och myndigheter, tagits på sängen av vildsvinets plötsliga utbredning. För vildsvin är inte likt det vilt man varit van att jaga i generationer.
- Jag har suttit många många timmar i jaktkojan här uppe och bara tittat när djuren kommit till åteln för att försöka lära mig se skillnad på dem och förstå mer av deras beteende, säger jägaren Pär-Ola Lööf, vars jaktlag har en foderplats - åtel - i skogarna nordöst om Tierp.
- Vi ger dem en liten giva gula ärtor varje kväll, tillräckligt för att hålla dem sysselsatta på skogen så att de inte ska vara nere på Bläcken-Åmyras åkrar och böka. Det är ett ömsesidigt förhållande, det här som vi har med markägaren, man måste kunna komma i lag med bönderna om man ska hålla på med vildsvinsjakt, säger han.

Pär-Ola Lööf, som tillsammans med borderterriern Stina också hör till de team som polisen anlitar för eftersök av trafikskadade vildsvin, jagar det nya viltet för utmaningens skull.
- Vi har troféjägarna, som skjuter stora galtar för betarnas skull, men jag jagar för att det är roligt - i vildsvinet har du definitivt en värdig motståndare. Allra trevligast är hundjakten, men vildsvin är ett svårjagat vilt och vak- och smygjakt ger ett säkrare skott.
Pär-Ola Lööf riktar in sig på "rödgrisarna" i 30-kilosklassen, som när de skiftar färg från sin randiga kultingpäls går mot rött innan de mörknar till gråsvart.
- Det är bästa matstorleken, tycker han.

Men alla jägare är inte intresserade av vildsvin, det finns en viss skepsis och vanföreställningar som bygger på okunskap. Det konstaterar Daniel Ligné på Svenska Jägareförbundet.
- Ett socialt, flocklevande djur ställer helt nya krav på både jägare och hund. Dels kan man inte skjuta vilken individ som helst utan att ställa till anarki i flocken, där det råder strängt matriarkat. Dels har vi inte haft ens en hundgeneration på oss att hitta en lämplig hundtyp, vildsvinsjakt kräver en speciell läggning.
Reproduktionstakten är också en hake.
- När man har skjutit sitt fjärde svin och har frysen full är motivationen inte längre på topp. Medan grisarna bara blir fler.

Nu ritas många jaktkartor om, enligt Daniel Ligné, jaktlag går samman och jagar över större marker för att bli mer effektiva.
- Och de markägare som inte redan gjort det bör nog släppa in jägarna, menar han.
Därtill maximerar Jägareförbundet sina utbildningsinsatser i de län som har vildsvin.
- Det är den största frågan vi har i dag, all personal sysslar med vildsvin, säger han.