Influensan som gör oss rädda för varandra

Tvättade du händerna innan du rullade köttbullarna? Sprita händerna innan du tar i babyn!
Aldrig har vi blivit så påminda om vår egen smutsighet som nu. Är det inte uppmaningar och anmärkningar från vänner, kollegor och bekanta, så står den lilla flaskan där, vart än vi vänder oss, och varnar om att mänskligheten blivit invaderad av en ny, och osynlig, fiende. Den gömmer sig där vi minst anar det, och måste bekämpas med nästintill pedantisk hygien. Något som måste vara i det närmaste förödande för den svenska reserverade mentaliteten.

Allt började för ungefär tre månader sedan. Efter att en till synes frisk ung man blev allvarligt lungsjuk av den nya influensan, eller svininfluensan som den så passande kallas, började smittskyddsläkare och andra experter att starkt rekommendera den svenska befolkningen att använda handsprit. Och vi lydde.
Försäljningen av alkogel av olika sorter fullkomligt exploderade, och när Apotekets lager började sina utbröt panik.
Så kom riksdagsledamoten Göran Thingwall med förslaget att riksdagen skulle avskaffa det smittspridande handslaget. I ett brev till talmannen skrev han: "Låt oss i riksdagen gå i bräschen för kampen mot direktkontakt vilket är avgörande för smittspridning av virus!"

Och kampen mot direktkontakt inleddes. Politiker, läkare, tandläkare, sjuksköterskor och präster slutade att ta i hand.
På en del skolor införde man "armveckshälsningen", ett grepp om underarmen i stället för om handen. Samtidigt som alla, paradoxalt nog, uppmanades att nysa i just armvecket.
På samma sätt avrådde Svenska fotbollsförbundet alla spelare och ledare från att skaka hand med motståndarna efter matcherna. Matcher som utan tvekan innehåller mycket mer av fysisk kontakt - och risk för smitta - än ett handslag.
Men i det öronbedövande larmet från medierna nickade vi undergivet när experterna uttalade sig.
- Vi är lite som generationen pimpelfiskare. Vi sitter där vi vårt hål och pimplar, och säger någon myndighetsperson till oss att vi ska byta hål så byter vi hål, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar vid Uppsala universitet.
- Hälsningen är mest kosmetik, det avgör inte smittspridningen på något sätt. Men vi vill ha någon slags åtgärd som vi tror hjälper, säger han.

Det diffusa hotet, ett för ögat osynligt virus som kan göra oss dödligt sjuka - men som oftast bara verkar göra oss lite febriga, gör oss förvirrade. Det menar Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut.
- Eftersom ingen riktigt vet hur farligt det egentligen är, tvingas vi att förlita oss på vad experterna säger. Hotet handlar om liv och död, och just det faktum att det är yngre människor som drabbas verkar obegripligt för oss, vi är vana att sjukdomar oftast drabbar äldre och sjuka.

Sällan har vi ändrat ett beteende så snabbt. År av tjat om klimathotet tog oss bara en bit på vägen till ändrade vanor. Inte så konstigt kanske. Det är knepigare att föreställa sig hur sopsorteringen räddar oss från en omedelbar död, än hur handspriten i ett svep tar död på elaka baciller.
Det är inte otroligt att handspriten är här för att stanna. Och oavsett om det hjälper mot svininfluensan eller inte, lär våra nya vanor åtminstone få positiva effekter på andra onda ting, som vinterkräksjukan.

Nu när vi lärt oss att varje handtag, ledstång, dörr- och fönsteryta är en potentiell smitthärd. Liksom de personer som, gud bevars, skulle råka nysa eller hosta i detta gemensamma och trånga utrymme. Den svenska 70-centimetersregeln, den som beskriver avståndet vi svenskar måste ha till varandra för att känna oss bekväma, har fått tvålvatten på kvarnen.
- Det är lite av ett undantagstillstånd med nya koder som gäller just nu, och det finns en gemensam uppfattning om varför man har anammat de här koderna. Men vi är beroende av gemenskapen med varandra och när det sätts ur spel genom att vi till exempel inte kan hälsa på varandra, blir vi förstås lite oroliga, säger Anna Kåver.
Men undantagstillståndet varar bara så länge hotet är aktuellt. Både hon och Björn Olsen tror att vi, när faran är över, kommer att återgå till vår uråldriga vana - att hälsa på varandra med handen.
För det kan nog inte ens vi svenskar göra oss av med, oavsett hur smittsamt det är.

Influensan som gör oss rädda för varandra

Det är inte bara sjukhusen som luktar sjukhus längre. När den nya influensan gjorde sitt intåg i Sverige fick begreppet sprita en helt ny innebörd. Alkogelen blev en självklar del av vår vardag, medan handslaget slutade att vara det. För smitthärdar är vi allihopa.