Skandalen kring kirurgen och forskaren Paolo Macchiarini på Karolinska i Stockholm satte frågor om forskningfusk i blixtbelysning. Avslöjandet har lett till att systemen kring utredning av misstankar och etikprövninvar gjorts om.
I ett unikt beslut fälldes nyligen fem forskare från Uppsala universitet för forskningsfusk. Beslutet är överklagat till domstol.
UNT har också nyligen berättat att en välrenommerad professor anmälts till rektor, misstänkt för avvikelse från god forskningssed på fem punkter. Flera av dem handlar om författarskap på vetenskapliga artiklar.
Men det allvarligaste hotet mot vetenskapen är inte enskilda forskare som tar genvägar för att nå framgång, utan att forskningsfusk blivit en storskalig industri som ska generera pengar för dem som ligger bakom.
– Lägg örat mot marken, och du kommer att höra forskningen knaka i fogarna, säger Stefan Eriksson, docent i forskningsetik vid Uppsala universitet.
Stefan Eriksson, som också är rektor Anders Hagfeldts särskilde expert i frågor om god forskningssed, är noga med att understryka allvaret i hotet.
– Vi vet att det här förekommer för att vi alla i forskarvärlden har blivit inbjudna till det. Som att man exempelvis får erbjudande om att köpa citeringar till sin artikel för 50 dollar per citering. Det går att googla fram sajterna och prislistorna, säger Stefan Eriksson.
Men varför betala för en citering? Jo, för att tyngden och prestigen i din artikel stärks genom andra forskares citeringar. Och så tjänar någon pengar i andra änden.
I dag ligger mycket av fokuset på att stoppa den enskilda fuskforskaren.
– Förstås är det jätteviktigt. Men vetenskapens största problem är jätteaktörerna som vräker ut falska artiklar och referenser. Det smutsar verkligen ned forskningen, säger Stefan Eriksson.
Utvecklingen av AI har gett nya möjligheter för dem som vill fuska. I höstas publicerade SLU-forskaren Malte Rödl från Uppsala, tillsammans med forskare från Bibliotekshögskolan i Borås, en studie som analyserade vetenskapliga artiklar där AI-verktyget ChatGPT använts på ett felaktigt sätt. Gemensamt för artiklarna de analyserade var att de fanns tillgängliga för alla och envar i Googles öppna databas över forskningsartiklar, Google scholar.
Malte Rödl är forskare på SLU har gjort en studie om hur ChatGPT använts och hur artiklar sprids på Google scholar.
– Vi har bara satt förstoringsglaset på en liten del av det här problemet och bara sett toppen av ett isberg. Vi vet att det finns fall med mycket mer sofistikerade metoder än de vi tittat på, säger Malte Rödl.
För honom är det viktigaste med studien att de visat hur spridda fuskartiklarna blir. Google scholar delar dem öppet för alla och ofiltrerat, på samma villkor som seriösa studier. Konsekvensen blir att allmänheten har större risk att stöta på bedrägeri och fusk, än forskare som har tillgång till mer kontrollerade databaser.
– Det gör mig ganska rädd att sådana här studier görs tillgängliga så här. De fel vi letade efter är så tydliga att det är uppenbart att ingen läst igenom artikeln innan den publicerats, säger Malte Rödl.
Stefan Eriksson är docent i forskningsetik och rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet. Det farligaste forskningsfusket är det som bedrivs organiserat, i industriell skala, säger han.
Varje dag publiceras tusentals nya artiklar i tidskrifter världen över. Hur mycket som är fejk vet ingen säkert, men hela tiden görs nya vetenskapliga uppskattningar. Enligt Stefan Eriksson är det tydligt att fusket är mer utbett än man tidigare trott.
Tidigare studier visade att omkring två procent av det som publiceras innehöll påhitt eller felaktigheter. En senare beräkning satte siffran till omkring sex procent, i alla fall inom det specifika vetenskapsfält som då studerades.
Nu finns studier som undersökt artiklar i ett visst ämne och som visat att 20 procent av det som kontrollerats innehållit fel.
– Man blir lite mörkrädd. Det låter väldigt mycket, men tyvärr verkar det finnas belägg för att det ser ut så i vissa fall, säger Stefan Eriksson.
2017 avslöjades ett omfattande forskningsfusk vid Uppsala universitet kring mikroplaster och abborryngel. Historien fick stor internationell spridning.
Hur stor del som är uppsåtligt fusk respektive oskicklighet är inte klarlagt. Oavsett vilket står samma sak på spel: tilliten, att vi kan utgå från att det vi läser är riktigt.
– Kan vi inte lita på tidigare forskning blir det väldigt mödosamt att göra vetenskap, som ju vilar på att man ska kunna bygga på vad andra kommit fram till, säger Stefan Eriksson.
Studier har visat att Asien och framförallt Kina är världens hotspot för produktion av fuskartiklar. En förklaring är ett karriärsystem som ojämförligt premierar publiceringar och som skapar en marknad för att sälja författarskap, referenser, eller material till artiklar.
Finns det industriellt fusk som orkestreras från Sverige?
– Ja, men i annan skala. Ett exempel är ett svenskt förlag som startade 11 tidskrifter. Det var två killar som gått en liten högskolekurs och startade förlaget. De finns med på en internationell varningslista över blufftidskrifter som tar betalt för att publicera artiklar, utan vetenskaplig granskning före.
Stefan Eriksson, docent i forskningsetik och rektorsråd för god forskningssed vid Uppsala universitet, ser både möjligheter och risker med AI när det gäller fusk inom forskning.
UNT har tidigare rapporterat om svenska exempel på sådana här så kallade rovdjurstidsskrifter.
Redan på studentnivå syns det organiserade fusket, där någon försöker utnyttja systemet för att tjäna stora pengar.
– Studenterna kan ju exempelvis köpa uppsatser på nätet. Så visst finns det i Sverige, men vi är inte i centrum av den här rörelsen, säger Stefan Eriksson.
Hur väl rustat är vetenskapssamhället?
– Väldigt många jobbar emot fusket, på många olika sätt, och vi hittar mer. Men mycket handlar om att förmedla bra attityder till yngre forskare.
På Stefan Erikssons arbetsrum på BMC står böckerna om god forskningssed uppradade. Fusket har blivit en industri, säger han.
AI är ett nytt och användbart verktyg även för dem som jagar skojarna. I dag kan tidskrifter köra sina studier före publicering genom speciella webbverktyg, en slags tvätt med ett 30-tal olika program för att säkerställa att det går att tro på studiens slutsatser, berättar Stefan Eriksson.
En annan strategi för att avslöja bluffarna är att helt sonika göra om, reproducera, viktiga studier för att kontrollera att de håller. I en studie med svenskt bidrag, försökte forskarna upprepa 100 experiment inom psykologi. Slutsatsen blev att bara en tredjedel kunde upprepas.
– Det finns flera sådana här initiativ, allt för att säkerställa att det vi gör vilar på vetenskaplig grund. För framsteg i forskningen behövs mer än någonsin, säger Stefan Eriksson.
Vetenskapen vill vara den plats dit samhället går för att ta reda på hur det är egentligen. Är en viss kemikalie farlig? Kan vi lita på att kopparkärnan i ett slutförvar av kärnbränsle håller? För det krävs att forskningen objektivt söker det som är sant.
– Men det här undergrävs av dem som sviker idealet. Och det är väldigt olyckligt, säger Stefan Eriksson.
Vad tror du om framtiden?
– Min förhoppning är att vi lyckas stävja det här. Jag tycker att vi ser en kraftsamling.