En knivsegg eller en pistolkula går in i kroppen och träffar lätt stora blodkärl och organ. Det gör att den som utsatts för så kallat penetrerande våld i allmänhet blöder mycket mer än någon som utsatts för trubbigt våld.
– Det här gör det bråttom att komma till ett avslut på blödningen. Så tidsaspekten är ännu viktigare i de fallen, säger Fredrik Linder, överläkare, kirurg och chef för Akademiska sjukhusets traumateam.
För honom och kollegorna har våldets konsekvenser blivit vardag. Patienter med den här typen av skador kommer in allt oftare. En första ökning märktes för fem, sex år sedan, innan ett lugnare 2020 kom med få skottskadade.
Sedan har det ökat igen till omkring 10 skottskadade per år både under 2021 och 2022, berättar Fredrik Linder. De knivskadade har legat över 20 per år, båda åren.
För 2023 finns ingen sammanställning än, men känslan är att våldsvågen pressat de här siffrorna uppåt ännu mer, förklarar Fredrik Linder.
– Jag skulle säga att vi nu utslaget över tid ligger på nära ett fall i veckan.
Vi står i den sal på akutmottagningen dit patienterna först kommer, kanske då med skottskador. Beskedet om vad det första är som händer när larmet går och traumapersonalen samlas överraskar:
– Vi börjar med en presentationsrunda. Med tusentals anställda på sjukhuset och flera hundra att välja på som kan vara på plats här på sitt arbetspass så behöver vi veta vilka vi är som jobbar med, säger Fredrik Linder.
När patienten väl kommer startas en klocka. Teamet vill hålla sig under 15 minuter i salen. Finns en pågående blödning behövs den tas om hand i en operationssal.
– Här görs en bedömning av patientens läge från början till slut. Behöver vi dränera en blödning i bröstkorgen, behövs operation, hur är den neurologiska statusen, etcetera? Det är ett organiserat kaos med tydliga roller, säger Fredrik Linder.
Ett särskilt rum på akuten är vigt för de allra närmast anhöriga. En i personalen är också avdelad för att stödja dem. Men UNT har nyligen rapporterat om problem men stora grupper anhöriga som tränger sig in på akuten och skrämmer personal. Traumateamets arbete är dock helt skyddat.
– Vi har fått bygga upp system här för att klara den pressen. Och det har fungerat, vi har haft fall där akuten varit i det närmaste barrikaderad och stängd på grund av stora grupper anhöriga, men där vi inte märkt något utan hört om kaoset i efterhand, berättar Fredrik Linder.
Själva våldet har än så länge stannat utanför sjukhuset. Inga incidenter har inträffat. Kontakterna med polisen är täta och säkerhetsarbetet har vässats med mer kameraövervakning och tätare vaktrondering.
– Jobbigast är de gånger då vi tar kontakt med polisen för att vi misstänker att det kan blir en hotfull situation eller finnas hot mot patienten, men där polisen gör en annan bedömning, säger Fredrik Linder.
Hans bild är ändå att personalen mår bra.
– Visst kan det i stunden vara pressande, och visst behöver vi prata om det efteråt, och visst känns det fruktansvärt onödigt när unga människor skadas eller dör. Men sett till hur många operationer vi gör på en vecka så är skador efter gängkriget ändå en liten del för oss.
Vi förs vidare samma väg som många patienter tvingas ta, från akuten, förbi skiktröntgenrummet, till operationssalarna. Med på rundturen är sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD), som bett att få göra ett studiebesök på sjukhuset just i Uppsala.
– Fallen har ökat där vi fått åka direkt hit till operationssalen efter penetrerande våld, förklarar Fredrik Linder för ministern.
Det sista steget är intensivvården, där patienten vårdas under noga uppsikt och kontroll av personalen. På centralintensiven får Acko Ankarberg Johansson veta att bara åtta av tolv vårdplatser kan hållas öppna.
– Vårdplatsbristen är det verkliga problemet. Och om någon som skadats i gängkriget hamnar på intensiven, så blockar han en av åtta platser. Det kan vara skillnaden för ett svårt cancerfall som behöver komma in, säger Fredrik Linder.
I foajén till 100-huset tar rundvandringen slut.
– Dessvärre vet vi att gängvåldet får konsekvenser för vården på flera sätt, summerar Acko Ankarberg Johansson.
Hon och regeringen funderar nu på att ge Socialstyrelsen ett uppdrag att ta fram ett stöd åt landets sjukhus. I det arbetet har besöket i Uppsala varit mycket värdefullt, säger hon.
– Här i Uppsala vet de vad de talar om.