Idoldrömmar

7.30
Det är en tidig lördagsmorgon på Uppsala centralstation. Vädret utanför är kyligt, grådaskigt och inte precis särskilt inbjudande. Klockan har inte ens slagit sju, men ändå är det en hel drös med folk som väntar på Stockholmståget. Det är i huvudsak Uppsalabor som ska åka in till årets uttagning av programmet Idol i Stockholm där de hoppas på att bli uppmärksammade som talanger och få sin stora chans i rampljuset.

8.19
Emelie Andersson från Uppsala är 17 år och en av dem som tänker göra ett försök att charma den mytomspunna juryn. Nu sitter hon på tåget mellan Uppsala och Stockholm med sin kompis Sanna som är där som stöd. Första insläppet till uttagningen är om redan 50 minuter, men Emelie är ändå inte särskilt nervös.
- Jag gör det här mest bara för att det är en kul grej. Jag skulle inte heller bli särskilt besviken om jag inte gick vidare. Det är inte precis som att man har tränat framför spegeln. Eller, lite kanske, säger hon och skrattar.
Emelie Andersson plockar fram sin MP3-spelare. Hon måste lyssna på låten hon ska sjunga, "Leaving Town Alive" av Bethany Joy Lenz, så att hon inte glömmer den.
- Jag valde låten för att den är bra och inspirerande, säger hon.

9.20
Framme i Stockholm nu, och man vet direkt när man har kommit till uttagningen. Det står en enorm kö utanför och väntar. Uppskattningsvis skulle ungefär 3 000 personer komma, men det skulle gott och väl kunna vara fler än så på plats. Kön går inte som en rak linje, utan känns mest bara som en stor klump. Emelie Andersson är fortfarande inte nervös. Det är munter stämning i kön, och alla verkar taggade för att visa vad de går för. Överallt ser man folk sjunga och plonka på gitarrer och andra instrument.
Det märks också att somliga använder den samlade massan av folk för att få lite extra uppmärksamhet. En man klädd i en tajt, brun och ganska avslöjande heldräkt försöker leda allsång längst fram i kön och lite längre bort springer en vuxen kille omkring utklädd till Stålmannen.

10.01
Lite längre fram i kön träffar vi på fler Uppsalabor: Alexander Båvenmark och Anna Lindbergh är 17 år och har köat sedan klockan ett i natt.
- Det här är första och sista gången jag utsätter mig för det här, säger Anna Lindbergh.
Vilket är fullt förståeligt. Somliga i kön ska till och med ha suttit där sen i torsdags.

10.25
Nu är det dags för ett efterlängtat och en dryg timme försenat första insläpp. De hundra längst fram i kön uppmanas att springa den lilla biten till ingången samtidigt som det filmas, det ska se ut som en "rusning" - alltså bra tv. Det sker till och med ett antal omtagningar när det ser fel ut. De insläppta får en nummerlapp och instruktionen att vänta i ett rum lite längre bort innan de ropas upp. Vi får lära oss att man i dag inte sjunger till den "riktiga" juryn som man ser på tv. I stället är det några andra man får sjunga för och de avgör om man är tillräckligt bra, dålig eller intressant för att gå vidare till den riktiga uttagningen ett par dagar senare. En ganska rolig regel är att man måste ha exakt samma kläder, samma frisyr och samma sorts sminkning när man sen uppträder för den riktiga juryn.

11.26
Vi träffar på de nya programledarna i årets upplaga, Carolina Gynning och Carina Berg, och blir nyfikna på vad de egentligen tycker om dem som sitter ute och köar hela natten, är det inte lite knasigt?
- Nej, absolut inte, de är modiga, köldtåliga och frosttåliga människor! säger Carina Berg.
Men de skulle dock inte själva kunna tänka sig att gå igenom hela processen.
- Jag har nog inte det som krävs för att kunna uthärda något sånt, säger Carolina Gynning och skrattar.
Samtidigt börjar det närma sig för Alexander Båvenmark och Anna Lindbergh. Om bara ett par nummer är det dags för dem att få gå in och sjunga. De är båda nervösa, men minst lika trötta.
- Nu vill jag bara sjunga och åka hem, suckar Anna Lindbergh.

14.35
Efter en lång dag, som ännu inte är över för många, är det dags för Alexander Båvenmark och Anna Lindbergh att ta sig hem igen. De är otroligt trötta, Alexander somnar på tåget. Att vara med om en Idol-uttagning är krävande och tålamodsprövande. För somliga kan det vara värt det, för andra inte.
Hur det verkligen gick för våra Uppsalabor får vi tyvärr inte avslöja, det får ni se i höst. Men vi kan i alla fall säga att några av dem åkte hem med ett leende på läpparna?