Idealen är svåra att leva upp till
Hur ser tonåringar själva på sin situation? Vi åker till Lundellska skolan i Uppsala för att ta reda på det.
Fr v Jesper Sigg, Henrik Andersson och frv. Shila Khalid och Berivan Selim.
Foto: Pelle Johansson
- Alla jag känner är jättestressade. Det verkar nästan lite konstigt att inte ha en fulltecknad almanacka. Man ska vara upptagen för att vara någon, säger Henrik Andersson.
Berivan Selim och Shila Khalid håller med. De tycker att ungdomar matas med en massa ideal att leva upp till.
- Och så säger föräldrar och skolan att man klarar allt man vill i livet - om man bara vill. Sen blir man besviken om det inte blir som man tänkt sig, säger Berivan Selim.
Vi sitter i ett konferensrum på skolan. Det tar bara några minuter och så är diskussionen i gång. En säger något, en annan hakar på. Någon byter spår och sen börjar alla plötsligt prata i mun på varandra så att de nästan glömmer bort mig. Det märks att de tänkt över hur vi lever i välfärdslandet Sverige.
Jesper Sigg tror att överbeskyddande föräldrar är ett medelklassfenomen. Föräldrar, som in i det längsta vill skona sina barn från motgångar, gör fel. Man växer ju av motgångar.
- Jag har ett bra exempel på det. Jag blev helt paff när en gammal klasskompis bröt ihop för att hennes marsvin hade dött. Hon sjukskrev sig och kunde inte vara med på redovisningen dagen efter. Det var otroligt svekfullt att strunta i oss andra. Men hennes föräldrar tyckte säkert jättesynd om henne, säger Jesper Sigg.
Shila Khalid tycker inte att hon vuxit upp med curlingföräldrar. Hon är född i Irak och flyttade hit som tioåring. I hennes familj är man van att tackla motgångar.
- Jag är en sådan som aldrig ger upp. Man måste ta saker med en nypa salt. Jag tycker inte att livet går under om det går dåligt på ett prov. Jag förstår inte heller varför betyg inte ges förrän i åttan. För många blir det en chock. De har aldrig behövt kämpa och så tycker de synd om sig själva om betygen är dåliga.
- Man måste nog intala sig själv att man mår dåligt för att må dåligt, säger Jesper Sigg.
- Jag blir glad för ganska små saker. Som att gå att gå ut tidigt på morgonen, sätta mig på en sten och filosofera. Min bästa tid är när jag sitter på bussen på morgonen på väg till skolan, säger Shila Khalid
- Jag har vant mig vid att inte kräva så stora saker, det viktiga är att man är trygg i sig själv, säger Jesper Sigg.
I Sverige betyder inte familjen lika mycket som i Kurdistan, som Berivan Selim kommer ifrån.
- Nu i helgen var jag på ett bröllop och träffade alla mina släktingar. Jag har nog aldrig känt mig så lycklig som då. När man träffar någon ny person i min kultur frågar man "vilken familj kommer du ifrån?". Här i Sverige frågar man "vad gör du och vad jobbar du med?".
De enas om att jobb och karriär är det som skapar identiteten hos en människa i Sverige och att självförverkligande står högt i kurs. Det är "nu eller aldrig" som gäller. Men alla val skapar beslutsångest.
- Även om jag valde natur i nian så betyder det inte att jag kommer att jobba med det sen. Men det fattar man inte när man ska välja till gymnasiet. Då litar man mer på vad de vuxna säger att man ska göra, säger Henrik Andersson.
Så jobbar vi med nyheter