Ibrahim tog sig hem själv
När bomberna började regna över Beirut greps Ibrahim Mehho av panik och ville åka hem. Men han fick ingen hjälp från vare sig UD eller svenska konsulatet i Beirut. Då beslöt han att ta sig hem själv.
Ibrahim Mehho.
Foto:
Han ser trött ut. Och hans naglar är hårt nedbitna. Med allvarligt ansikte berättar han om sin fyra dagar långa resa från Beirut hem till Uppsala.
Ibrahim Mehho är född i Libanon men hade inte varit där på 20 år när han anlände till Beirut den 6 juli.
— Jag blev så överraskad. Det hade blivit så fint! Och lyxigt! säger han.
Blev en ångestfärd
Men efter några dagar i landet förbyttes Ibrahims semester till en ångestfärd.
— Jag kände att det började bli obehagligt och bokade om min biljett. Men så bombades flygplatsen. Jag blev så arg och ledsen och tänkte att jag måste hem.
Ibrahim ringde konsulatet i Beirut.
— Det var en man som svarade. Jag tror inte han mådde så bra faktiskt. Han var så arg och sade att han hade jobbat 13 timmar i sträck och folk bara ringde och ringde, berättar Ibrahim.
Ibrahim berättade vem han var och sade att han kände sig rädd och behövde hjälp.
— Då sade mannen "tyvärr, du får klara dig själv" och lade på luren.
Efter det ringde han till UD där bemötandet var ungefär detsamma.
—Jag var rädd, kände mig ensam och tänkte att jag var på väg in i helvetet. Jag tog mitt beslut. Tänkte att ingen hjälper mig, jag måste själv ta mig ur den här situationen.
Tillsammans med två andra personer tog Ibrahim en taxi från Beirut till Syrien.
Kvinnor med spädbarn
— Det kändes väldigt oroligt. Vi såg attackerna, vi såg folk fly i panik. Den värsta minnesbilden är av kvinnor som sprang med sina spädbarn hårt tryckta intill kroppen. De bara sprang. Barfota. Sprang rakt ut.
Tanken att inte komma hem levande gnagde under hela resan hos Ibrahim. De tre i taxin försökte normalisera situationen genom att prata om vardagliga saker.
— Intressen, vad man sysslar med, vi försökte skoja men det var inte lätt. För det mesta var det tyst.
I Syrien släppte chauffören av dem. Därfrån tog de sig vidare med buss och taxi till Turkiet. Där kunde Ibrahim köpa en flygbiljett och ta sig till Sverige.
— Jag var på helspänn varje sekund i fyra dygn. Men när jag såg Stockholms skärgård från flygplanet, då tänkte jag: "Nu är jag hemma, nu är jag trygg." Det var en fin känsla.
Ibrahim är besviken på hur UD och konsulatet har hanterat situationen.
— Som jag uppfattar det så har de svårt att hantera krissituationer och svårt att fatta beslut, säger han.
Ibrahim har lagt ut mycket pengar för att kunna ta sig hem: Taxi- och bussresor, en ny flygbiljett och till kriminella gäng som tog betalt vid gränsstationerna. Han vet inte om han kommer att få tillbaka några pengar.
— Jag hoppas det, men det spelar ingen roll egentligen. Pengar är inte allt. Jag är hemma nu.
Så jobbar vi med nyheter