Ibland blir man så trött ...
Det är en för mig tidigare helt okänd estnisk EU-parlamentariker som utmärkt sig. Hon heter Marianne Mikko, företräder socialdemokraterna, är journalist - och utexaminerad från den dåvarande sovjetiska journalistutbildningen det symbolmättade året 1984.
Hon har upptäckt att den vildvuxna bloggvärlden är just - vildvuxen. I ett s k initiativbetänkande som efter vissa justeringar röstats igenom i Europaparlamentets kulturutskott argumenteras det för att bloggarna och bloggandet ska regleras. Bloggarna ska registreras. De ska licensieras. De ska ha ansvariga utgivare och alltså inte få vara anonyma. Det ska bli lättare att komma åt dem juridiskt. I tangentens riktning ligger förstås också att deras innehåll ska kunna regleras.
Det är tankegångar som redan lekt makthavare i länder som Frankrike, Italien och Polen i hågen. Det kan med andra ord komma mycket surt efter att nonchalera denna framstöt på EU-nivå enbart av det skälet att den förefaller så genuint absurd och osympatisk.
Vad som hittills har skett är alltså att ett s k initiativbetänkande röstats igenom i ett utskott. Det är, enligt vad jag inhämtat, inte en lag, och inte ens en beställning på en lag. Men den 22 september kommer frågan upp i Europaparlamentet - och om förslaget där röstas igenom kan det ses som en slags beställning på en lag och ett klartecken för nationell lagstiftning och reglering av bloggarna.
Allt är förvisso inte guld som glimmar i bloggvärlden. Det är en salig, ibland osalig, blandning av högt och lågt, bra och dåligt. mycket rena trivialiteter och strunt - men också vad som skulle kunna betecknas som en framväxande, kvalificerad medborgarjournalistik. Den ska förvisso - som all annan journalistik - debatteras och granskas, vid behov kritiseras. Men den innebär en utvidgning och utveckling av yttrandefriheten och den visade sin potential i samband FRA-debatten. Bloggarna är en oumbärlig del av det demokratiska samtalet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!