– Den som gräver får se.
Sofia Prata, osteolog, sitter på knä intill en grav och kisar mot den starka solen. Som arkeolog behöver man både noggrannhet och tålamod. Ömsom skrapar hon, ömsom hackar hon försiktigt i den torra jorden som varit åkermark under någorlunda modern tid.
Men platsen har också en annan, betydligt äldre historia. Under utgrävningarna har arkeologerna hittills hittat 25–30 brandgravar från yngre järnålder (500–1100 e Kr). På åkern fanns då en boplats och arkeologerna tror att gravarna började anläggas under boplatsens slutskede.
Som osteolog är Sofia Prata expert på ben, men att kropparna har kremerats försvårar hennes arbete. Än så länge har hon bara hittat några brända djurben, men hon pekar på en annan grav där en urna med människoben och en förvånansvärt välbevarad tand har hittats. Troligen är det en kindtand som aldrig hann växa upp ur tandköttet och därför skonades av lågorna.
Äkta arkeologparet Robin och Malin Lucas – som förälskade sig i varandra på en annan utgrävning – vattensållar varsamt tanden och de andra fynden. Den kommer att ge rikligt med uppgifter om personen den en gång tillhört – saker som när hon levde, hur hon mådde, vad hon brukade äta och göra.
De märkliga kulturmiljöerna runt Uppsala högar har intresserat arkeologer sedan 1600-talet. Främst är det förstås de imponerande storhögarna från 500-talet som stått i fokus, de östra delarna av Gamla Uppsala är fortfarande nästan helt outforskade.
Nu hoppas arkeologerna få en bättre bild av hur olika delar har hängt ihop och hur människorna har levt, från bronsålder till medeltid. Förhoppningen är att gravar, gårdsbebyggelse och platser där rituella ceremonier ägt rum ska ge fördjupad kunskap.
Förra sommaren gjordes provutgrävningar för att få en fingervisning om vilka platser som kan berätta mest om våra förfäders liv. 14 av de 22 undersökta platserna hade fornlämningar. Det mest uppseendeväckande fyndet var ett antal stenfyllda gropar från 600-talet.
– De kan ha en rituell betydelse eller så markerade de vägen fram till gravfältet. De pekar rakt mot södra kanten av gravfältet, säger Lena Sundin, som är en av arkeologerna som guidar nyfikna i området varje vardag under sommaren.
Ett 40-tal personer deltar i utgrävningarna som görs av Riksantikvarieämbetet UV Mitt, Upplandsmuseet och stiftelsen Societas Archaeologica Upsaliensis.
70 000 kvadratmeter kommer att undersökas – till stor del för hand – i år och nästa år. Det är den största utgrävningen någonsin. Anledningen att det görs just nu är Ostkustbanan. Den enkelspåriga järnvägen som går genom Gamla Uppsala ska byggas ut med ett spår som ska gå genom en 600 meter lång järnvägstunnel.
I utkanten av en åker undersöker arkeometallurgen Mia Englund en gammal gjuterihärd. Bakom den underliga yrkestiteln döljer sig en expert på forntida metallhantverk.
Hon har precis grävt bort ett lager kol som ska undersökas och pekar på en bit orangebränd lera som tyder på extrem värme. Någon typ av hantverk verkar ha bedrivits på platsen, men det enda som återstår av härden är den absoluta bottnen.
– 30 centimeter av vår forntid är bortplöjd, suckar Mia Englund innan hon riktar uppmärksamheten mot jorden igen i hopp om att finna svar på forntidens obesvarade frågor.
Fotnot: Gratis guidade turer hålls klockan 14 måndag till fredag (utom helgdag) från maj och framåt, samling utanför Gamla Uppsala Museum. Projektet går också att följa på arkeologigamlauppsala.se. Sidan uppdateras med information om fynd och upptäckter flera gånger i veckan.
Tips: Fem historiska platser
Hågahögen
Stormansgraven brukar kallas Kung Björns hög i folkmun och ligger 4 kilometer sydväst om Uppsala. I högen, som är cirka 50 meter i diameter och 7 meter hög, har gravgåvor hittats som räknas till de finaste som finns från nordisk bronsålder. När högen anlades, 1200–900 f Kr, bildade gravplatsen en udde i ett skärgårdslandskap. Att högen kallas för Kung Björns hög beror på att en sveakung med det namnet sades ha haft sin gård i Håga på 800-talet e Kr. I närheten ligger ett mindre gravfält med runda stensättningar och högar och lämningar efter två kulthus från bronsåldern.
Valsgärde gravfält
För omkring 1 400 år sedan begravdes en man i en båt vid Valsgärde, norr om Uppsala. Med sig i båten hade han vapen, husgeråd, mat, hästar och hundar. I området finns ett 80-tal gravar och de som begravts i dem tillhörde samhällets elit. Gravtraditionerna har fortsatt över generationer och sekel, fältet – beläget på en moränkulle intill Fyrisån – användes som begravningsplats under 700 år, från 400 e Kr till 1100 e Kr. Här finns förutom de 15 båtgravarna också kammargravar, kistgravar och brandgravar. I de finaste gravarna ligger män vilande på ejderdunsbolster med praktfulla gåvor och offerdjur, medan kvinnorna fått nöja sig med brandgravar. Buss 110, 115, Upplands Lokaltrafik 823.
Kung Skutes hög
Kung Skutes hög, vid Lövstalöt, är den största av sex högar från yngre järnålder. Enligt traditionen var Kung Skute grundare av Skuttunge socken. Mer troligt är han en sagokung, det finns nämligen inga belägg för att det är en kung, eller ens en man vid namn Skute som begravdes där. Att gravkullen rymmer en person av betydelse råder däremot ingen tvekan om. Förutom högarna finns resta stenar och intressanta så kallade hålvägar. På platsen har det sedan urminnes tider legat ett vadställe där Björklingeån brutit genom Uppsalaåsen, och vadstället var en knutpunkt för elva flitigt använda huvudvägar som har gått över åsen.
Broborgs fornborg
Broborg beskrivs som en av Upplands mest storslagna fornborgar som byggdes under tidig järnålder. Läget är strategiskt på en åsrygg vid den forna sjöleden, den så kallade Långhundraleden. Det var en farled som band samman Gamla Uppsala med Östersjön och var en av vikingarnas viktigaste. Det finns gott om sägner från platsen, bland annat den om Grimsa, en mäktig vikingahövdings dotter som enligt folktron bodde på borgen och ligger begravd i en hög i närheten. Fornborgen ligger vid väg 77, öster om Knivsta. Markerade stigar leder upp till den.
Båtgravarna i Vendel
När kyrkogården i det lilla samhället Vendel, fyra mil norr om Uppsala, skulle utökas 1881 gjordes ett märkligt fynd som skulle ställa mycket på ända. Tolv båtgravar från år 600–1050 med fantastiska fynd hittades i en tät klunga på en sluttning. I dem har huvudmännen i en mäktig och rik bondesläkt begravts med full krigarutrustning. Med sig hade det även praktiska ting som kokkittlar, yxor, knivar, hästar och hundar. Ornamentiken på en del av fynden var så unika att den har gett namn åt en hel epok i historien: vendeltid 550–800 e Kr. Intill kyrkan finns ett besökscentrum med en utställning om båtgravarna. En del fynd finns också på Historiska museet och i Gamla Uppsala.
Källa: Uppsalatourism, Knivsta kommun, Vendelbygden.se, Sveriges länsmuseer.